WoBWorld

Nä fy vad livet är tråkigt i november när det är söndag och natt. Men så är det ärligt talat natt mest hela tiden i november så varför bry sig? Nä. I år ska jag låta eländet passera. Titta på det, fundera på hur det vore om man vore mitt i det och låtsas att jag är någon annanstans. Som att titta på ett ykort från en god vän som är på semester i ett varmt land. Fast tvärtom. Liksom. Bara låta tiden rulla på och vips är det dags för julafton.

Så får det bli. Nu ska jag nog lägga mig i min säng och låta täcke och kuddar och böcker och musik och katten värma mig. Fundera på alla de farhågor jag jag hade för ett år sedan, innan de tog en del av mig, och komma på att jag har det förbannat bra. Låta alla tankar på en kvinna, vilken som helst men helst en speciell, vila lite. Bara njuta av att leva och glömma bort den där djupa fruktan för döden vila lite.

För det är nog så man ska leva sitt liv. Tror jag. Fast vad vet jag? Även om jag har en swagger så går jag med huvudet böjt. På en och samma gång. Fast inte samtidigt. Men jag har hittat tillbaka till mina ord igen och någonstans väntar livet på att jag ska ta steget ut från grottan jag befunnit mig i 20 år.

Så jag tar väl klivet då.