Från jobbigt till arbetsamt

Jaha. Det var inte svårare än så. Sova lite så försvann det lördagsblåa och jag mår som folk igen. Men är gravt uttråkad. Vansinnigt uttråkad. Jag tycker inte om det. Det behagar mig icke. Nog för att man kan ha tråkigt då och då. Men inte på en lördag. Det vore trivsamt att ha någon att prata med precis just nu. Inte om elände och bedrövelse men om skojsiga saker. Tramsa lite helt enkelt. Jag är på tramshumör.

Bäst som jag satt där, nyvaken och en smula yr av den djupa sömnen så ringde det på dörren. Där utanför stod en barsk granne och bad mig sänka musiken för det lät lite väl mycket ner till dem. Jag blir så trött. Lördagkväll. Och folk orkar bry sig liksom. Fast å andra sidan skulle jag nog själv bli sur om det dunkade i väggarna när jag skulle umgås med familjen och titta på körslaget på tv. Inte för att jag skulle få för mig att titta på det där programmet. Kalla mig elitistisk men det är sån skit att jag baxnar. Jag tittade några gånger för att jag trodde det tillhörde allmänbildningen men ärligt talat. Körsång är så tråkigt att tapeterna krullar ihop sig. Nästan värre än skidskytte. Men bara nästa.

Något som däremot retar mig rätt mycket är att jag missade att katten återigen pinkat i min säng och att jag låg där och blev inpissad jag med. Så nu luktar jag kattpiss. Pust och stånk. Blir till att duscha och byta kläder och annat jobbigt. Om hon fortsätter med det där så vet jag banne inte vad jag ska göra. Stänga dörren till sovrummet kanske? Kan det vara så enkelt?

Nä. En kopp kaffe och en cigg. Musiken på låg volym och sockeplast på fötterna så kanske man får vara ifred en dag när man absolut inte vill vara det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback