Människomaskin

Det stinker i mitt hem. Hur fan ska jag veta vart det kommer ifrån om jag vägrar förstå att jag kan vara en del i ekvationen? Men jag känner mig lite som att jag tittar genom en glaslök. Något som inte finns men som jag ändå ser från.

JAG VAR DÄR!

Hela dagen som är dagen för idag påminner mig om en fest jag var på en gång. Där jag inte var inbjuden. Fast det visste inte jag förrän jag var där. en god vän sade: "men fan, vi ska till dit, kom med". Så jag kom med. Dum idé att komma någonstans, men kom gjorde jag. Så jag satt där och kom på att jag hade feber medan de som ägde hemmet dukade fram till någon de inte kände.

Åt gjorde jag inte. Men jag höll stället varmt genom att vara där och ha hög, hög feber. Skämdes gjorde jag med. För jag var ju den som inte fanns, den som inte skulle vara där. Jävla typ att bjuda in mig. Man ska inte bjuda någon på något man inte äger.

Men nu är jag här. Hemma. Det stinker i mitt hem och jag kan inte gissa vart det kommer ifrån. Jävla katt. Hon gör mig olycklig genom att göra sig själv olycklig. För om hon fortsätter pinka där hon inte borde pinka så finns det ju bara en väg att gå. För hon är katt och jag är Gud.

Förövrigt så är det Kraftwerk som gäller idag. "The man machine" är fånigt bra. Jässes vad stryk jag fick 1985 för att jag älskade den skivan. Men nu får jag inget stryk utan kan bara lyssna. Det känns ärligt talat bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback