Mellan tårarna

Jag drack just dagens andra kopp kaffe. De första drack jag efter att damen sade åt mig att masa mig upp ur bädden och bege mig utåt köket där den första stod. Svart och lockande och min, bara min. Så jag drack. Den och en smula nektar av den drycken jag finner ger mig vila.

Nu drack jag bara kaffe. Kallt kaffe. För ingen besöker mig någonsin. Mitt hem är pyntat och färdigt för att någon ska ringa på dörren men här finns bara jag och en stalel möbler och en katt som jag älskar. Ingen annan. Min säng besöks sällan av kvinnor jag tycker om, ibland av någon jag inte bryr mig om. Själv ligger jag härs och tvärs i bäddar i staden jag bor i men det ger ingen lindring.

Damen som skjuter upp mig då och då har gett upp hoppet. Hon vet att när jag är trött finns ingen älskog på schemat. Jag vill, hon vill, min kompis vill bara sova. Medelålderns pina. När jag var 14 så var det idel adel hela tiden. Nu är adeln bara ett namn. "Sven Adel"".

Jag har ont i ryggen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback