WoBWorld

Yes i mina blodådror. Grönt, tjockt och renande. När jag tittar ut genom mina fönster ser jag ingenting. Allt är svart och novembertrist. Din hud dyker upp i mina tankar, som en ovälkommen gäst man inte kan förskjuta.

 

Doften sitter på mina kinder. Dyr och vanlig. Smaken av dig finns på mina läppar. Det som är det allra hemligaste du har att berätta i min mun. Tungor som möts och spott som vrider sig i vinden mellan en mun och ett ansikte. Allt det där elaka som finns är fel.

Så jag väntar på att hjärtat ska sluta slå som en hammare i huvudet. Att låta bröstet vila och tänka tankar som är ljusa och vackra. Om dina ben och dina ord. Hur du ler när du strax ska skratta. Allt det där som borde vara mitt men som är något jag bara kan tänka om hur det vore.

Plaster gör oss lyckliga. Allt det där som tre dagar senare är trist och i backspegeln. Som ett batteri man aldrig låter vila. Toner som klingar ut från en vacker dyr flygel är förlorade i samma sekund de är borta. Man minns men kan inte längre känna.

Yes löddrar i mina hjärtan. Gult är det ljus som faller på mitt liv. Vitt är bruset i mina tankar och svart är det jag ser när jag blundar. Explosioner av tankar som aldrig når sitt mål. Så ska det vara och så skall det bli.