1
När ska min röst bli värd luften jag lägger i den? När ska tradition och spekulation ersättas av kärlek och en smula, bara litet, omtanke? Ät din krona, tugga på guldet och se om det mättar. Låt tankarna fly sina bojor och dina föräldrars röst. Öppna upp, öppna ut. Låt blodet nå varje cell i din köttsliga kropp.
Jag gör inte som du säger åt mig att göra. Jag vill inte. Fel. Jag kan inte. Ibland, små sekunder då när jag näsan somnat vill jag bli precis som du. Precis in till minsta molekyl. Jag vill dofta som du. Se ut och låta som du. Kanske vill jag vara du. Inte dig men du. Men då, när impulserna i min hjärna blixtrar till och skapar en skarp doft i munnen, då, exakt då. Där vägrar jag.
Jag vill, ska, måste var jag. Mig. Mitt och de mina och allt det som jag ser, hör, känner, varje smärta och varje kärleksslag mit mot mitt förnuft. Allt måste vara autentiskt. Apatiskt. Separatistiskt. La Scala ut ända dit där hårstrået tar slut. Äkta vara. Ingen kopia, ingen tvilling. När jag lägger mig hand på dig vill jag att du ska veta att det är min och bara min hand som vilar där, just i det ögonblicket.
Då. Om länge sedan. Då när jag inte längre funnits. Någonsin. Kanske i morgon, troligen förra veckan. Då ska du veta att jag alltid pratade med min egna röst, av min egna luft, från mina självständiga tankar. Jag bjuder dig att svara men väljer själv om jag väljer att välja dina ord som sanna eller troliga eller ens smakliga.
Jag kan inte eller vill inte eller skall inte drömma om något som man sagt åt mig att drömma. Din tanke är inte min och inget jag tänker kan du göra åt mig. Inte ens åt dig själv. När maten är smält återstår inget mer än tomma blickar och händer som nervöst plockar med cigaretter som kanske kommer döda oss redan i väntrummet.
Men när jag vet mer. Då vill jag veta allt. Varje sandkorn på månen skall vara mitt att skåda. En sekund som blir till ett liv. Som försvann. Som gick dit alla andra kornen samlats för att lägga sig till ro. Man bör inte tro på något starkare än det man vågar utmana. Så ät din krona. Svälj varje glittrande sten, alla de minnen som vilar i fodret. Tugga i blodet från alla krig som någonsin din krona skapat. Alla brinnande eldar och heta önskningar som drömmen om det som tynger ditt huvud skapat.
Mig äter ingen.