Dammsugare och grammatik
Fast det är egentligen inte så illa. Inte illa alls.
Häromdagen var jag och handlade lite Keso och mjölk och allt vad det var. När jag så väl stod i kassan så hade jag inte annat val än att lyssna på konversationen mellan två pojkar i övre tonåren som diskuterade vad det nu var det de diskuterade. Jag kom in i dialogen rätt sent men det jag hörde fick mina öron att krulla ihop sig som tidningpapper i en brasa.
"Nä, du bara ljuger mig", sade den ena minimannen.
"har jag någonsin ljugit mot dig", svarade den andra minimannen.
Ljuger mig? Ljugit mot dig?
Vilken svenska är det som ungdomarna lär sig nu för tiden? Låt mig tillägga att båda pojkarna var vita i hyn som snölyktor och hade varsitt svallande blont hår som prydde deras skallar. Det var alltså inga invandrare som språkade.
Ljuger för mig. Ljugit för dig. Hur i hela fridens namn kunde bägge pojkslokarna glömma bort ordet för? Vart var de när de borde suttit på språkundervisningen? Jösses. Inte för att jag är någon ordfantom och absolut inte alltid grammatiskt korrekt. Men vissa saker hör man ju hur fel det är. Lite som när jag av någon dunkel anledning råkar säga dåligare istället för sämre. Man hör att det låter illa och fel.
I vilket fall som helst så löser det inte mina problem med städningen. Men det får vara för stunden. Snart ska jag in till stan för att handla lite mjölk för mina allra sista 34,50 skr.
Fast jag vill nog helst sova lite. Det måste jag berätta så att ni inte tror jag ljugar er.
Hahahha, ja, visst är de underbara dessa härliga språkbegåvade ungdomar, jag kan njuta av deras samtal i timmar. Hälften av gångerna hör jag inte alls vad de säger, då de för mestadels bara är ljudande fonem som strömmar ur deras små munnar "ääääääuuuuiiiooo" :). Men de verkar ju första varandra utan minsta svårigheter. Så allt väl, dom behöver väl inte umgås med mig i alla fall...
Lycka till med sillspadet. Prova gå omkring i det i olik färgade strumpor så kan luddet forma ett ganska skapligt konstverk...
Jo det är onekligen en viss äventyrlig klang i språket dagens framtid pratar. En klar återgång till grottåldern när man kommunicerade medelst grymtningar och rullande ögon.
Det där med mönstret som bildas av intorkat sillspad har jag redan upptäckt. Förutom att kattstackaren är där och nosar titt som tätt och då fäller ovanligt mycket päls så är det så sant och visst att mina strumpor även de gör sitt för att mitt annars så rena golv skall förvandlas till en flammande blemma.
Helt klart läge att fotografera och skicka in till BT med hopp om att väljas till månadens bild.