Allt jag behöver
Du finner mig galen. Så klart. Men idag sade jag det. "Jag älskar dig". Spänd tystnad när blodet stannade och slutade pulsera. Närmast väntade på att börja ruttna och förtvina och stinka. Mina öron hörde ljud som inte fanns. I dem sade rösten: jag tycker om dig med. Men det jag hörde gjorde mig bäst. Främst. Först och allra vackrast. Hon sade: jag älskar dig. Vi var snabbt överrens om att allt gått vansinnigt fort. För så går mitt liv. Fort och vackert och ibland svart. Just nu är det blått fast hon inte tycker om blått. Jag älskar blått. Det är min färg. Som hennes lila hemlighet.
Hon gav mig mer igår än någon gjort. Allt jag drömt om. Hon plockade delar av varje kvinna jag älskat och gjorde det till sitt. Tog det till fånga och gav mig allt. Hon fick mig att dö för några sekunder. Själv gav jag inget. Men jag lovade mig själv att ge tillbaka. Så fort jag kan.
Hon får mig att vilja börja motionera. Att vara vacker för henne. Att orka. Jag vill kunna springa mil efter mil för att återkomma hem till henne och vila i hennes famn. Hon har förändrat mig på bara några få dagar, veckor, sekunder. Min saga. Kanske är det dött om två dagar. Inte för att jag vill men för att livet är så. Så jag ska börja promenera för hennes skull. Inte för min. För henne. För att jag vill.
Så klart är allt för mycket just nu. Allt kommer bli normalt och vanligt igen. Den första tiden är alltid så underbar och jag byter lakan i sängen för att jag är rädd för att hon ska tycka jag är fel. Men jag har en svag aning om att hon kommer vara kvar när lakanen måste tvättas desperat. Sur men kvar.
Så jag sade det. "Jag älskar dig" och hon svarade "jag älskar dig med". Behöver en man mer? Allt ligger framför mig. En vacker mörk kvinna på Motivationsenheten lärde mig att lyssna till mig själv och en vacker mörk kvinna i livet lär mig att lyssna till universum. Så jag lyssnar och finner att jag hittat mitt språk igen. Min son fikade med mig idag, min andra son lyssnar till Sinatra och min dotter är kär.
Behöver en man mer?
Hon gav mig mer igår än någon gjort. Allt jag drömt om. Hon plockade delar av varje kvinna jag älskat och gjorde det till sitt. Tog det till fånga och gav mig allt. Hon fick mig att dö för några sekunder. Själv gav jag inget. Men jag lovade mig själv att ge tillbaka. Så fort jag kan.
Hon får mig att vilja börja motionera. Att vara vacker för henne. Att orka. Jag vill kunna springa mil efter mil för att återkomma hem till henne och vila i hennes famn. Hon har förändrat mig på bara några få dagar, veckor, sekunder. Min saga. Kanske är det dött om två dagar. Inte för att jag vill men för att livet är så. Så jag ska börja promenera för hennes skull. Inte för min. För henne. För att jag vill.
Så klart är allt för mycket just nu. Allt kommer bli normalt och vanligt igen. Den första tiden är alltid så underbar och jag byter lakan i sängen för att jag är rädd för att hon ska tycka jag är fel. Men jag har en svag aning om att hon kommer vara kvar när lakanen måste tvättas desperat. Sur men kvar.
Så jag sade det. "Jag älskar dig" och hon svarade "jag älskar dig med". Behöver en man mer? Allt ligger framför mig. En vacker mörk kvinna på Motivationsenheten lärde mig att lyssna till mig själv och en vacker mörk kvinna i livet lär mig att lyssna till universum. Så jag lyssnar och finner att jag hittat mitt språk igen. Min son fikade med mig idag, min andra son lyssnar till Sinatra och min dotter är kär.
Behöver en man mer?
Kommentarer
Trackback