WoBWorld

Jag är en erkänd klant. Slarvar jag inte bort minaglasögon i parti och minut så trampar jag på mina hörlurar. gång på gång. Sista gången köpte jag ett par snordtra sådana, för att jag inbillade mig att de skulle ge bättre ljud än billigare dito. Dessutom kan man ju alltid hoppas att de ska hålla bättre om man ställer 95 kilo Jonas på dem. Visst var det bra ljud. Men det där med att ställa sig på dem och trampa på dem var en lika dålig idé som om de hade varit jättebilliga. Så nu är det bara för mig att traska till affären och införskaffa ett par nya lurar. Vem ajg nu tror jag lurar när jag gör det. De kommer väl snart hamna under mina vilsna fötter igen kan jag tro.

Så det är ungefär det jag ska syssla med idag. Det och åka hem till katten. Där ska vi sitta och ha det sådär bra som bara en husse och en katt kan ha det på en tisdag. Kanske titta på någon film, äta en sill, spela spel eller bara sitta och prata i all förtrolighet.


Jag har även planer på att bära upp mina sängar till lägenheten. Det har ju bara tagit ett och ett halvt år innan jag ens börjat tänka på det så det projektet kanske jag inte ska beteckna som avslutat riktigt än. Inte ens påbörjat när jag tänker på det förresten. Men tanken är god.


Hör flyger kvinnan i huset omkring och gör sig iordning för att fortsätta arbteta. Det är då rakt inget jag tänker göra eller ens lägga mig i. Nä. Lugn och ro hade jag tänkt mig. En lagom styrfart genom livet och tillvaron. Tids nog är det min tid att arbeta igen och då ska det bli fart på mig. Då alltså.

Jag fick ett sådant där käckt brev från försäkringskassan där de undrade om jag fortfarande kände mig krasslig eller om jag var sugen på att börja arbeta lite så smått igen. De bad mig även att ringa dem å det snaraste, men bara det liknar arbete så mycket att jag måste ladda upp för det hela lite. Fast sanningen är ju att jag förutom alla andra konstiga diagnoser har skaffat mig "myndighetsskräck" och "telefonskräck". Det betyder att jag måste ladda upp i flera dagar för ett såntdär enkelt samtal. Jag irrar omkring i köket och röker en massa cigaretter och blänger dolskt på mobilen, som om det skulle skrämma denden tilräckligt för att sluta fungera så att jag har något att skylla på. Men det fungerar aldrig.

Så kanske ringer jag idag. Men bara kanske. Fan, bara det borde räcka för att de ska förstå att jag då rakt inte är redo att börja arbeta igen. Men nog ska jag vara i farten i maj 2011 när min sjukskrivning går över. Så har jag tänkt det i alla fall. Vad jag ska arbeta med har jag inte riktigt räknat ut än. Bokstöd kanske? Men bara om jag får sitta upp. Stå är så väldigt jobbigt.

Nä. Nu ska jag göra mig iordning för att bege mig ut i världen. Den väntar på mig serru.