När munnen talar tiger tanken

En kockosnöt är bara en kockosnöt. Se där en av livets alla sanningar. Fan ta livet. Eller, förresten, den har han ju redan gjort. På toppen av berget är det kallt och rått och rätt. Själv är jag lugn och fin i dalen. Där har jag vattnet och värmen och en luft som gå att andas. De som klättrar på berget kommer att vara lika döda som jag om hundra år. Så klart. Så de får se livet ifrån ovan, det gör inte jag. Men så ser jag ingen mening med att se allt det där som de säger sig se i syrebristens tidevarv.

Ute regnar det. Precis hela jävla tiden. Inte ens för en sekund stillar det sig. Det vräker ner som om det inte fanns någon annan sanning. Jag fundera på varför de visar landskampen i herrfotboll på kanal 8,den som ingen har. Kanske gör sig Zlatan bäst då. För det handlar ju om honom. Allt handlar om honom. Det är dit han strävat och det är där han är. Jag får inte se undret och kanske är det bäst så. För tänk om Zlatan faller? Tänk om inte Zlatan vinner. Tänk vad arga alla ska bli på honom och bara honom. Jävla blatte som inte ens kan vinna en fotbollsmatch. De andra 10 kan smita ut bakvägen och gömma sig men han har ingen bakväg att gå. Så sorgligt.

Så jag får väl sätta mig framför radion och lyssna till hur Zlatan springer. Mitt eget lag, Elfsborg, vinner så klart guldet i år. Igen. Så klart. Något annat finns inte. Inte i min värld. Även om de inte vinner det så har de redan vunnit mitt hjärta för länge sedan. Något annat finns inte.

Fotboll är en vacker konst. Inte som hockey som är en kvarleva från istiden. Där våld löser det allra svåraste och krossade tänder är ett tecken på framgång. I fotbollen är alla tänder rena och vita. En vacker konst. Så svår för många, så lätt för ett fåtal. Vi andra tittar på och våra hjärtan klappar så hårt och tryggt. Så är det i min värld.

Jag lurar på att ta en cigg till. Bara för att reta någon. Jag vet att jag måste sluta, för jag vill inte dö så. Inte med den ångest som hunger på luft och hopp ger. Men än så länge röker jag för att retas. Det ger mig så mycket mer än du tror. Att retas. Att vara i förvandling hela tiden. Du ser mig men hör någon annan. En cigg till. I en tid när bara dumma röker. De fattiga och svåra. De som inte springer för springandets skull. Som njuter av alla de saker du inte kan njuta av.

Mitt missbruksjag blommar ut i full blom. Färgsprakande. Utan att skämmas. Äta för att det är gott och sova för att det vederkvickar. Jag kan inte leva utan den där människan som jag inte kan hitta. Ja letar och letar men ingen bjuder mig motstånd nog att andas. Att bli hånad är att leva. Att märkas trots att man inte verkar. Inget jag gör spelar egentligen någon som hels roll för någon. Alls. Så jag fortsätter göra.

Det bara är så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback