På min parkett vilar livet
Människorna byter kläder. De har tagit fram sina höstjackor, letat upp halsdukarna och vet vart vantarna ligger. En del vägrar. De år i shorts fast benen fryser och huden blir knottrig. De vill inte se att sommaren är borta och över, att nästa ledighet inte är förräns jul och att de inte heller det här året blev lyckliga av värmen.
Jag har gått i min jacka i veckor. Saker är som de är och sommaren är över, även om den kämpar så hårt med att försöka komma tillbaka. Små glimtar av sol och värme och glädje. Hösten är mysig. Säger de som vet. I min värld är hösten kall och mörk och glädjelös. En transportsträcka till advent. Meningen med att ge världen höst övergår mitt klena förstånd. Gud måste ha varit på ett djävulskt humör den dagen han lät mörkret sänka sig över universum. Uppe, ovanför oss, svävar Fugelsang och tror att han spelar någon som helst roll i våra liv. Låt han tro det. Över honom svävar Gud och han är på ett rasande humör. Han låter sitt temperament bryta loss när han dödar allt hopp för oss.
Men en del vägrar. De vill inte se saker som de är. Så låt dem. Sommaren bär man med sig och det är något vackert att klä sig som man vore på en söderhavsö. Pippis pappa bo där. På en sådan ö. En vit man bland hottentotter. En ledare som övergav sin dotter, gav henne en kista med guld och försvann. Så lär vi barnen att livet ska levas. En fri kvinna är en rik kvinna. Vart bor Paris Hiltons pappa?
Allt detta sker medan jag söker efter kärleken. Den sanna och stora. På min mobil har jag en bild på en vacker kvinna. Jag vet inte vad hon heter eller hur hon låter på morgonen. Jag vet inte ens om hon lever. Men varje gång min telefon ringer ser jag henne och mår för en stund väldigt bra. I min värld är hon fri fast hon är fast i min mobil.
Kanske skulle jag raka mig. Eller äta. Eller... något. Men jag väljer att svälta och stinka. En fri man som lever sitt liv just för att han måste. För vems liv ska jag byta med?
Jag har gått i min jacka i veckor. Saker är som de är och sommaren är över, även om den kämpar så hårt med att försöka komma tillbaka. Små glimtar av sol och värme och glädje. Hösten är mysig. Säger de som vet. I min värld är hösten kall och mörk och glädjelös. En transportsträcka till advent. Meningen med att ge världen höst övergår mitt klena förstånd. Gud måste ha varit på ett djävulskt humör den dagen han lät mörkret sänka sig över universum. Uppe, ovanför oss, svävar Fugelsang och tror att han spelar någon som helst roll i våra liv. Låt han tro det. Över honom svävar Gud och han är på ett rasande humör. Han låter sitt temperament bryta loss när han dödar allt hopp för oss.
Men en del vägrar. De vill inte se saker som de är. Så låt dem. Sommaren bär man med sig och det är något vackert att klä sig som man vore på en söderhavsö. Pippis pappa bo där. På en sådan ö. En vit man bland hottentotter. En ledare som övergav sin dotter, gav henne en kista med guld och försvann. Så lär vi barnen att livet ska levas. En fri kvinna är en rik kvinna. Vart bor Paris Hiltons pappa?
Allt detta sker medan jag söker efter kärleken. Den sanna och stora. På min mobil har jag en bild på en vacker kvinna. Jag vet inte vad hon heter eller hur hon låter på morgonen. Jag vet inte ens om hon lever. Men varje gång min telefon ringer ser jag henne och mår för en stund väldigt bra. I min värld är hon fri fast hon är fast i min mobil.
Kanske skulle jag raka mig. Eller äta. Eller... något. Men jag väljer att svälta och stinka. En fri man som lever sitt liv just för att han måste. För vems liv ska jag byta med?
Kommentarer
Trackback