WoBWorld

Jag var rädd. Jag hade böjt och vridit språket till något bara jag kunde förstå. Upprepning på upprepning.

En dag, precis som vilken månad som helst. Det var inte svårt att vakna, men obegripligt att jag somnat. Hur. Hur? I köket fanns allt jag letat efter. Men det jag letat efter fanns inte i köket. Nä, Inte ens i vardagsrummet fann jag en väg ut.

Sluta, tänkte hon när jag vandrade vägen som vägde mer än någon annat till det ställe där man väger av sig varje morgon. Köket tänker du. Det tänker inte jag. Jag tänker bara på att vara något som jag inte var igår. Men de andra, de som jag känner, tänker på att jag borde vara något jag inte var i morgon. Så vi kan väl mötas i mitten av allt det där som är en hall mellan köket och vardagsrummet.

Hej hå siilver tänkte en kopojke. Amerika är inte vad det var. För böhfelen, det är inte ens var det borde vara.. it.


Så. Sov gott alla andra.

Ni ser. För mig ger det njutning att prova vart man kan ta det. Men det gjorde mig vilsen. Nu vet jag hur jag ska göra. Rakt från levern ska jag skreva.

Puss på allt som är ditt. Helst din fru