Never said goodby
Hur kunde en söndag bli så vacker? Lennon frågar mig om jag vill dansa och jo. Det vill jag gärna. Men jag är en smula för tung för att dansa så jag fortsätter bara vilja. Allt annat är opresentarbart, om det ordet ens finns. Det gör det nog inte men jag är liksaså. Opresentarbar. Men livet har gett mig ännu en sån där sak att hålla fast vid. Vin är rött och jag är svart. Himlen är grå, solen finns inte och Gud ler i sin himmel. Saker man ser. Det är bara saker man ser.
Katten är sjukt sur. Hon avskyr mig. Jag har svikit henne. Tycker hon. Tusen frågor kommer att komma. Ingen vill jag svara på. Att bli rörd, berörd är vackert. Chuck Berry skrev någon om att alla katter vill dansa med en söt 16-åring. Jag dansar inte. Alls. Bara går mellan pissoaren och baren. Public bar. Pub. Får jag gå? Snälla låt mig gå. Snälla stanna. Snälla stanna.
Men alla går. Mellan baren och pissoaren. De som dansar är de lyckliga. Jag är vacker men har skeva tankar. Precis som Chuck Berry. Förresten är jag hungrig och min lägenhet är ett slagfält. Jag föll. Så djupt. För bilden av en rygg framför mig och smaken av en mun. Alla säger att jag inte ska bli en dåre. Men jag är en dåre. Faller hela tiden. Gång på gång. Det som har varit är borta. Det som är finns i vackert minne. Melinda. Ge upp. En syndare. Ett djur. Att prata engelska när alla andra pratar om inget. Längtar till Wales. Men Wales kom hem till mig. Wales är galen och jag älskar galna länder.
Min Peggy Sue lever och är mörk. Kramar om mig och säger att jag är något att spara. Så jag sparar mig själv, för jag vill och kan och måste. Att vara kass men vacker är mitt recept på att leva. För det är jag. Snygga Melinda dansar. Jag dansar inte. Jag går mellan.... I en loop. Ett engelskt ord com betyder att man återvänder gång på gång. Men loop låter bättre. Loop. Jag är en loop.
Kan man sjunga med stängd mun? Jag gör det. Sjunger. Med stängd mun. Faller så djupt. Vinet är rött och rätt och mitt blod sjunger i sin röda färg. Allt är vackert och jag är ful. Liten. Så liten. Så ofattbart liten. Men jag sjunger. Litet. Det är som det är med saker och jag är totalt nöjd med det. Ännu en gång har jag funnit något att klamra mig fast vid. Något att gå upp ur sängen för. Något att ligga i sängen för. Något, någon som jag... nått. To hold her is to... her. Maken till makan är naken. Jag är liten och naken och dansar inte.
Så jag forstätter finnas till eftersom jag inte kan annat. Peggy Sue är naken och Wales finns i mitt blod. Jag fanns i Wales. Utan nylon men med en vacker rygg. Min rygg är ärrad av ungdomen och hårt arbete. Värken lever jag med. Det är bara när jag känner den som jag vet att jag finns. Det ska göra ont. Så är det bara. De vackra dansar och jag pratar. Skriver. Andas. Melinda finns någonstans och hon är syndfull. Peggy sue låter när jag rör vid henne. Hon låter vackert. Så vackert. Som musik. Så jag vill dansa. Till musiken, men jag är inte vacker. Så jag går i loopen.
My baby left me och jag är en drömmare. Vinet är rött och katten är vit. Fast inte min katt. Hon är av alla färger som smakar gott. Så sur. Så arg. Så galen.
Dags för en kopp kaffe. Och vänta. Bara vänta på nästa sekund av lycka.
Katten är sjukt sur. Hon avskyr mig. Jag har svikit henne. Tycker hon. Tusen frågor kommer att komma. Ingen vill jag svara på. Att bli rörd, berörd är vackert. Chuck Berry skrev någon om att alla katter vill dansa med en söt 16-åring. Jag dansar inte. Alls. Bara går mellan pissoaren och baren. Public bar. Pub. Får jag gå? Snälla låt mig gå. Snälla stanna. Snälla stanna.
Men alla går. Mellan baren och pissoaren. De som dansar är de lyckliga. Jag är vacker men har skeva tankar. Precis som Chuck Berry. Förresten är jag hungrig och min lägenhet är ett slagfält. Jag föll. Så djupt. För bilden av en rygg framför mig och smaken av en mun. Alla säger att jag inte ska bli en dåre. Men jag är en dåre. Faller hela tiden. Gång på gång. Det som har varit är borta. Det som är finns i vackert minne. Melinda. Ge upp. En syndare. Ett djur. Att prata engelska när alla andra pratar om inget. Längtar till Wales. Men Wales kom hem till mig. Wales är galen och jag älskar galna länder.
Min Peggy Sue lever och är mörk. Kramar om mig och säger att jag är något att spara. Så jag sparar mig själv, för jag vill och kan och måste. Att vara kass men vacker är mitt recept på att leva. För det är jag. Snygga Melinda dansar. Jag dansar inte. Jag går mellan.... I en loop. Ett engelskt ord com betyder att man återvänder gång på gång. Men loop låter bättre. Loop. Jag är en loop.
Kan man sjunga med stängd mun? Jag gör det. Sjunger. Med stängd mun. Faller så djupt. Vinet är rött och rätt och mitt blod sjunger i sin röda färg. Allt är vackert och jag är ful. Liten. Så liten. Så ofattbart liten. Men jag sjunger. Litet. Det är som det är med saker och jag är totalt nöjd med det. Ännu en gång har jag funnit något att klamra mig fast vid. Något att gå upp ur sängen för. Något att ligga i sängen för. Något, någon som jag... nått. To hold her is to... her. Maken till makan är naken. Jag är liten och naken och dansar inte.
Så jag forstätter finnas till eftersom jag inte kan annat. Peggy Sue är naken och Wales finns i mitt blod. Jag fanns i Wales. Utan nylon men med en vacker rygg. Min rygg är ärrad av ungdomen och hårt arbete. Värken lever jag med. Det är bara när jag känner den som jag vet att jag finns. Det ska göra ont. Så är det bara. De vackra dansar och jag pratar. Skriver. Andas. Melinda finns någonstans och hon är syndfull. Peggy sue låter när jag rör vid henne. Hon låter vackert. Så vackert. Som musik. Så jag vill dansa. Till musiken, men jag är inte vacker. Så jag går i loopen.
My baby left me och jag är en drömmare. Vinet är rött och katten är vit. Fast inte min katt. Hon är av alla färger som smakar gott. Så sur. Så arg. Så galen.
Dags för en kopp kaffe. Och vänta. Bara vänta på nästa sekund av lycka.
Kommentarer
Trackback