En lysande ide från febemörkret

När man är sådär vansinnigt jättesjuk som jag är just nu, har man tid att komma på geniala saker. Nu har jag kommit på det utlimata. Nu har vi ju lärt oss att låga skatter och högre avgift till a-kassa och sånt skapar mer jobb. Jo men det vet vi ju. Se på USA till exempel. Där finns det ju nästan ingen aretslöshet alls. Snarare har ju folk kanske 4 jobb. Bara en sån sak.

Så. Varför ska vi ha skatter alls? Ta bort den så klart. Alla får jobb, alla blir glada och vips har jag löst problemet. I
SvD kan man läsa att socialbidragen ökat 16% i förra kvartalet. Min lösning är att ta bort dem med. Så klart. Det håller bara folk hemma och då går de och drar fötterna efter sig och röker cigarr hela tiden. Ta bort skatterna så finns det inga pengar till socialbidrag ändå och allt är löst. Varför i hela fridens namn har ingen kommit på det innan?

Konstigt att man skulle behöva få feber för att komma på det. Samma som med skola och barnomsorg och äldreomsorg och sjukvård och sånt elände. Sånt för väl folk sköta själva? Ta bort skatten, så att alla kan jobba och har råd att köpa tjänsterna på den öppna marknaden. Vips har vi skapat ännu mer jobb. Fan, jag är helt klart något på spåret här.

Såna som mig blir ju ett litet problem. Fast jag har löst det med. Inga skatter skapar ju så klart en massa jobb som även en slöfock som jag kan sköta. Kanske kan man ha mig till enklare ärenden? Fast jag kan ju spela gitarr så jag kan föresten sätta mig och roa folket på något torg eller nått. Med alla dessa som har jobb och pengar borde jag ju kunna få en spänn eller två då och då.

Jaja, man kan raljera om det där hur man vill. Sanningen ligger väl någonstans mitt emellan. Jag tror verkligen inte heller på att höga skatter är något bra eller att det löser en massa problem. Även jag tror på en arbetsmarknad där alla får plats. Men just nu så finner jag, hur jag än försöker finna svaret, att pengarna i samhället bara har omfördelats. Tyvärr så är det ju inte så enkelt som att alla blir friska av att de får mindre pengar i plånboken och helt plötsligt kan jobba.

Återigen. Jag är djupt tacksam för att jag har förmånen att leva i ett land där jag får tid på mig att läka. För det är ju det jag vill. Läka och återgå till arbete. För att ha arbetskamrater, fan så mycket mer pengar att röra mig med och för att jag tycker mitt jobb är förbannat roligt. Men som det är nu så går det bara inte. Jag har fullt upp med att fixa enkla saker som att gå till affären och handla mjölk.

Men den bittra sanningen är att även om jag skulle bli totalt utan inkomst, om jag vore tvungen att bo under en buske skulle jag fortfarande inte kunna jobba hur mycket jag än skulle vilja. Jag förstår att det ibland kan verka jättekonstigt för de som själva känner sig totalt slut och trötta på att jobba 40-timmar i veckan men ändå kämpar på.

Så jag hoppas att vettet återvänder till alla och att vi kanske kan inse att livet inte är så där lätt som de som själva har fri sjukvård och hög lön vill säga åt oss att det är.

Fast troligen är det bara febern som talar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback