Vad är problemet med att fatta din granne?
Vad fan är problemet? Man läser tidningarna och finner att en massa människor kommer att utförsäkras från allt, allt och återigen allt snart eller nu. Man ska låta dessa stackare söka jobb. För undemeningen är att de är kverulanter, att de låtsas. Helt enkelt att de är så förbannat lata att de knappt orkar andas. De sitter i sina lägenheter och äter kaviar varje dag och skrattar åt alla stackare som jobbar och sliter. För så är det ju. Så klart.
De solbrända, lyckade, tycker sig ha rätt att håna, spotta på dem som inte pallar trycket. Fel, återigen fel. De HAR rätten att spotta på dem. De sitter över sina fikamuggar med en rolig bild på, var och en på sin egen plats som de vägrar flytta sig från, och pratar om alla fuskare. Men ärligt talat. Är det inte så att tanken på att alla fuskar väcks i det egna fusket? En onsdag när man fuskar fram en feber. En måndag när barnet så lägligt har fått en gnutta hosta? Munnen pratar om det sinnet är fullt av.
Vi andra. Vi som är sjuka men som har haft "turen" att vara så sjuka att till och med Försäkringskassans läkare som inte ens träffat oss kan hålla med om att vi är en smula krassliga, kan bara böja våra huvuden och gråta en smula för dem som inte fått samma välsignelse.
För det är det ju. Att vara född i ett land där man har möjlighet att läka sina sår. Själv är jag full av sår. Men jag är även fullt övertygad om att jag kommer att kunna täcka över dem länge nog för att de ska läka. Alla har inte den turen. Vi lever i ett samhälle där kaffekoppskulturen tagit över. Alla är övertygade om att de är osårbara och att just de, precis just dem, är starkare, jobbar hårdare, är duktigare än alla andra. Alla är arier och de andra... Tja... judar?
Så nästa gång ni sitter vid det där bordet. Nästa gång du lyfter den rykande koppen till din mun, strax innan du håller med den bredvid dig som talar om att den är nöjd med att de sjuka låtsas, att de invandrade har kommit för att stjäla dina pengar och din dotter, att ni alla är offer för de svaga. Kom då ihåg att i dens ögon är även du värdelös.
Hur känns det?
De solbrända, lyckade, tycker sig ha rätt att håna, spotta på dem som inte pallar trycket. Fel, återigen fel. De HAR rätten att spotta på dem. De sitter över sina fikamuggar med en rolig bild på, var och en på sin egen plats som de vägrar flytta sig från, och pratar om alla fuskare. Men ärligt talat. Är det inte så att tanken på att alla fuskar väcks i det egna fusket? En onsdag när man fuskar fram en feber. En måndag när barnet så lägligt har fått en gnutta hosta? Munnen pratar om det sinnet är fullt av.
Vi andra. Vi som är sjuka men som har haft "turen" att vara så sjuka att till och med Försäkringskassans läkare som inte ens träffat oss kan hålla med om att vi är en smula krassliga, kan bara böja våra huvuden och gråta en smula för dem som inte fått samma välsignelse.
För det är det ju. Att vara född i ett land där man har möjlighet att läka sina sår. Själv är jag full av sår. Men jag är även fullt övertygad om att jag kommer att kunna täcka över dem länge nog för att de ska läka. Alla har inte den turen. Vi lever i ett samhälle där kaffekoppskulturen tagit över. Alla är övertygade om att de är osårbara och att just de, precis just dem, är starkare, jobbar hårdare, är duktigare än alla andra. Alla är arier och de andra... Tja... judar?
Så nästa gång ni sitter vid det där bordet. Nästa gång du lyfter den rykande koppen till din mun, strax innan du håller med den bredvid dig som talar om att den är nöjd med att de sjuka låtsas, att de invandrade har kommit för att stjäla dina pengar och din dotter, att ni alla är offer för de svaga. Kom då ihåg att i dens ögon är även du värdelös.
Hur känns det?
Kommentarer
Trackback