WoBWorld

Det är alldeles tyst inom mig. Som att få åka på semester från sig själv. Checka in på ett hotell och äta enorma frukostar och hela tiden ha minibaren bredvid sängen.

Istället så låter musiken högt och ännu högre. Alla mätare är maxade. Jag förbereder mig. För livet. Återigen. Som om allt bara är på låtsas. Leker med tankar och känslor, lite på tryggt avstånd. Avstånd? Är inte det samma som impotens? Mental viagra säljer de inte på apoteket. Inte än.

Kaffe och vatten och den framtida smaken av öl tumlar runt i min mun. Men tungan tiger still. För vem ska jag prata med? Mig själv? Men jag hör ju mig själv även om jag inte låter. Ljud är överflödiga. Alla ljud förutom musiken.

Försöker komma nära, närmare. Påstånd. Mig själv. Men det är som att jag undflyr mig själv idag. Är inte riktigt närvarande. Solen skiner och gardinerna fläktar. Tanken, den berömda tanken, är att sätta sig på bussen in till staden och göra saker som en god son gör åt sin moder. Men jag drar mig. Återigen, avstånd.

Kanske kommer jag snart att komma någonstans. Alls. Men just nu så räcker det med musiken.