Elvis Presley för en dag

Inget är klart. Ingen av mina cigaretter är till aska och damm. Livet är inte över den dagen man mår bra. Sagan slutar inte där. Den börjar just i samma sekund den blir lite lyckligare än tragedin var. För att tala med vattnets röst, jag är lycklig just nu men allt är inte bra för det.

Osäkerheten präglar, sätter sin stämpel på mig. Att vara rädd för att gå allt för långt me hunden för tänk, tänk om jag helt plötsligt får en sådan där attack som smyger sig bakom huvudet och tar över livet. Att hela tiden ha garden uppe, även i omklädningsrummet.

Jag drabbades helt plötsligt av att vara totalt genomrädd. Rädd för att allt det här under-rara som skett den sista tiden, det sista året, ska ta slut och sluta med att jag raserar alla noggrant uppställda klossar. Rädslan för rädslan. Att inte våga njuta av att må bra. För att man, jag, hela tiden tror, förstår, att det kommer att gå över. Jag har fan inte TID med att bli sjuk igen. Jag har inte TID att slösa mer tid i sängen. Jag har inte TID att inte möta människor. Jag har inte TID; JAG HAR INTE TID; JAG HAR INTE TID!


Jag är trött på alla människor
Som gör nåt med sina liv
Jag är trött på att få höra
Att jag slösar med min tid

Jag är trött på alla tankar

Trött på sakerna jag har
Och alla dom dr människorna
Som tror dom är som jag
J.Berg


Men så sansar jag mig. Kommer ihåg mina egna ord, de som jag oftast själv finner vettiga nu för tiden, de orden jag sade till en ny väldigt god vän i telefonen idag. "Jag är inte längre rädd för att gå sönder för jag vet att jag kan komma upp igen".

Så nu ska jag försöka balansera allt det där. Jag som är tavlan de målade av ordet "obalanserad". Mannen med sämst impulskontroll i världen. Jag ska försöka finna balans mellan beredskap och vila.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback