Medan jag hejar på

Allt går lite segt och trögflytande i livet just nu. Jag är trött så trött. Men på ett bra sätt. På ett utmärkt sätt. Helgens alla händelser har kommit ikapp och lagt sig till ro i botten på min kropp. Tynger mig, söver mig. Allt från min vän som gav mig en mobil till att återknyta kontakten med en gammal vän till att få återupptäcka den unga man som är min son.

Jag har redan sovit lite, det var länge sedan jag sov på eftermiddagen. Nu sitter jag och lyssnar till hur Elfsborg spelar genom webbradion. Elden som är fotboll brinner men den är snarast en varm glöd än en sprakande brasa. Hunden sover på golvet. Idag har vi inte varit på några större äventyr och några lär det inte bli heller. Bara ut och gå runt kvarteret och sedan upp hit igen och sova. Tror jag. Man vet ju aldrig.

Önskan jag har i hjärtat är uppfylld. Nu ska jag sikta mot nya mål. Samma innehåll men nya mål. jag drömmer om en kväll med alla mina tre barn här i min lägenhet. Det har, på grund av mig, inte varit en sådan sedan 2006. Det är en lång tid. En väldigt lång tid. En evighet.

Men jag tror att den kommer. Jag är till och med övertygad om att den kommer. När det sker vet jag inte, men det är inte idag som är den dagen. Så idag så låter jag kroppen vara tung och slapp. Själen får sin näring av minnen från helgen och många, många helger tidigare. Elfsborg spelar och jag är på plats fast jag sitter här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback