Huru vår hjälte skäller på Twitter

Twitter suger. Så mycket. Idén är ju snorbra. OM man är Oscar Wilde eller Mark Twain eller någon som faktiskt kan säga något på väldigt få rader. Men det gör ju inte de flesta. Det vimlar av riktigt, riktigt kassa saker på Twitter.

Själv har jag givetvis, så klart försökt att kvittra jag med. Men det föll tämligen platt till marken. Jag är inte Oscar Wilde om man säger. Jag är en sådan som behöver obegränsat med bokstäver för att få kunna säga något som ens andas vettigt.

Nu pratar man om att politiker ska twittra. För att det är nytt och på och inne. Obama twittrade ju sig till Presidentskapet. Tror man visst. Även fast jag tvekar om det var just det som gjorde honom till USAs president. Tvekar väldigt om det där faktiskt.

Så därför sprids en massa saker som att "har ätit frukost", "ska rösta om att förbjuda hatt" eller vad det nu är man ska göra. Så fel, så fel, så fel. Samma med bloggar. Varje känd person ska ha en blogg. Vilket tar ner kvalitén på bloggkulturen till strax eller långt under Blondinbellas nivå. Att man är känd eller politiker betyder inte per automatik att man kan skriva intressant. Alls.

Undantag finns.
http://www.bodstromsamhallet.se/ gillar jag skarpt. Inte för att jag alltid håller med, men för att Bodström blandar högt och lågt och för den humor som präglar bloggen. Karln kan helt enkelt skriva. Inte allt för vanligt i de politiska bloggarna som ofta är väldigt bajsnödiga. Dessutom finns det ju bloggar som på ett bra sätt förklarar allvarliga saker, som startar opinion och som är forum, äkta forum, för diskussion.

Alla dessa dagar av och om och med Calle Bildt är en annan blogg som jag gillar. För att det faktiskt står något där. Återigen, fast ännu mer, så håller jag inte med. Men jag tycker det är en bra blogg ändå.

Sen kan man ju radda upp dem, Alliansfritt Sverige och Politikerbloggen och allt vad de heter. Men de är ju bra för att söka information på. För att inte tala om alla bloggar som drivs av privatpersoner, bloggar som tar upp problem från en personlig synvinkel.

Men åter till Twitter. Jag vidhåller att det är en gräslig idé. Som att sprida sina post-it lappar för hela världen. Oftast totalt ointressant. För mig i alla fall.

Sen har vi återigen undantagen. En är Jim Carreeys. En av mina favoritskådespelare. Jo jag skrev skådespelade och inte komiker. För i mina ögon så har han bara skrapat på ytan av sin talang än. "man on the moon" fick mig att gråta, skratta och fångas, bland alla andra bra filmer han gjort. Även om jag älskar Dum Dummare och Ace-filmerna. Förresten, Dum dummare måste nog vara det roligaste jag sett tror jag. Så enkel i själen är jag. När jag såg den på bio, tro det eller ej, jag har gått på bio i mina dagar, så ramlade jag fan ur stolen av skratt. Hur ofta gör man det liksom.

Åter till Twitter. Det som fick mig att fundera över saken var just ett Twitterinlägg Carrey gjorde nyss. Det löd:

"Hej universum! Mitt namn är Jim Carrey, och du SKA ge mig det jag vill ha!!!"

Eller:

"Of course, I meant ''masturbate' in my last tweet! I spell it 'masterbate' because I happen to have mastered it! ;^•
"

DET är ett bra kvittrande. Resten kan fan kvitta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback