Lite funderingar
Men det betyder även att man tänker en farlig massa. Resonerar och funderar och analyserar och det kan vara svårt att få ner tankarna på "normalnivå" så att säga. Vardagens alla småfrågor blir lätt liggande, enkla saker som att äta eller betala räkningarna eller passa tider. Allt det där gör jag lite hipp som happ när jag kommer ihåg det. Då när jag kliver ner från moln nummer 9 och skådar ut över världen från marknivå.
Ibland får jag inte stopp på alla tankar som tumlar runt. Jg påstår inte att de skulle vara speciellt kloka eller djupa eller nyskapande eller viktiga. Men de trängs där inne i skallen likt förbaskat. Det är då jag inte kan sova, inte kan läsa, inte kan titta på film, inte kan tränga ut genom alla drömmar och dimmor som omger mig.
Fast motsatsen vore så förbannat tråkig att jag inte ens vågar tänka mig ett sådant liv. Att vara jordnära och tycka att allt är enkelt för saker bara är som de där och att det aldrig finns två sätt att se på varje jäkla fråga som finns. Lättare att leva kanske, men vad skulle livet vara till för om allt redan vore klart?
Ibland funderar jag på om det inte är de där andra människorna som har "rätt" ändå, de som håller sig jordnära. Det lär ju knappast vara meningen att man ska gå runt och må dåligt bara för att man tänker? Ibland tänker jag att ja, det är nog jag, vi, som är fel, att våra hjärnor lurar oss att se det fula i världen. Illusioner. Om det nu finns någon mening med allt så verkar det fel att världen är så ful, falsk, förjävlig... så allt kanske bara är inbillning?
Jag tänker också ibland att jag inte vill vara en sån människa som bara nöjer sig med livet utan att tänka för mycket kring det, jag vill tänka, men samtidigt vill man ju vara lycklig. Omöjlig kombination, är jag rädd.
Nä. Frågan är ju vad som är rätt eller fel. Men jag tror att man inte har så mycket val. Alla är skapade på olika sätt och vissa av oss är mer i tanken än i världen. Men nog fan ställe det till det eftersom man hela tiden ser saker som andra kanske inte tänker på.
Men som du säger. Det är nog faktiskt en omöjlig kombination att vara tänkande och lycklig. Tyvärr.