WoBWorld

Saker är som de är. Inget annat. Snön är vit och himlen underbart magnetblå på kvällen. Själv så sitter jag under molnen och funderar på livet. Hur det blev som det blev och varför. Alla jag känner befinner sig mitt i livet, men barn och jobb och karriär. Själv är jag under allt det där. Försvinnande liten. Utanför. Precis som det var i skolan. När jag och El Bimbogang knatade omkring och gjorde meningslösa inbrott i byssjor. Stal borrmaskiner och inget annat. Powerbar heter det nu, då hette det Snickers.

Men även om vi föll ifrån så var vi hela. Tre unga män som var ivriga att omfamna livet. Kvar blev bara jag som aldrig kom ur det där. Inte för att jag stjäl saker längre. Alls. Men ändå. Fastnat i de där åren.

Att vara utan ansvar. Utan kedja. Så är jag. Sån är jag.