Irritation på irritationen
En av de många saker jag vill tro de här sista problemfyllda åren är vikten av tålamod. Att inte reta upp mig på saker jag inte kan förändra och att lösa problemet iställer för att dunka huvudet i väggen eller att göra mig ovän med hela världen. Jag vill som sagt tro det.
Nu är ju att tro och att göra inte samma sak. Men jag har i alla fall lärt mig hur viktigt det där är för sinnesfriden. Som att nu är det snö. Ok. Inte mycket jag kan göra åt att det faller ned snö på mark och berg och dalar och tak och trottoarer och gator. Inte ett skvatt faktiskt. Detsamma gäller det där med att man då rakt inte kan räkna med att bussen eller tåget till stan håller tidtabellen eller ens kommer. Inte heller det kan jag göra något åt så varför bli galen över det?
Däremot kan jag ju faktiskt reta mig på att ansvariga för allmänna kommunikationer inte förstått att vi faktiskt lever i ett land där det är mörkt och kallt och inte alls ovanligt att det kommer snö på vintern. Det retar mig faktiskt oändligt mycket. Men återigen. Antingen får jag väl försöka bli en sådan där höjdare som kan lösa problemet eller så får jag bara gilla läget.
Jag har nyss varit ute med Kita, hunden, på en lugn promenad. Vi gick förbi en brevlåda som stod insnöad i en snövall. Genast reste jag ragg och började förbanna posten, gatukontoret, Fredrik Reinfeldt och av någon märklig anledning hunden som genast slängt sig in i drivan för att pinka.
Men när jag nu såhär i efterhand så blir jag istället irriterad på mig själv som blev irriterad. Hur ofta sänder jag brev med frimärken? Ungefär aldrig. Så varifrån kom då irritationen? Är människan byggd för att irritera sig? Troligen, kom jag fram till. För om vi inte retade oss på saker skulle ju ingenting bli gjort. Vi skulle fortfarande bo i grottor och vara nöjda när snålblåsten frös våra ögonlock. Men eftersom det irriterade någon någon gång så kom man på att vi ska bo i hus som stänger ute kylan. Eller värmen om man bor i ett väldigt varmt land.
Så kanske är det oerhört bra att man blir förbannad över att det snöar? Nä, tror inte det. För det kan man inte göra något åt. Men däremot är det nog väldigt bra att folk blir fly förbannade över att tågen inte går i tid eller överhudtaget bara för att det snöar och är kallt. Man kan ju tycka att det borde bli bränsel till att någon löser problemet.
Vi andra får väl gå och muttra då.
Nu är ju att tro och att göra inte samma sak. Men jag har i alla fall lärt mig hur viktigt det där är för sinnesfriden. Som att nu är det snö. Ok. Inte mycket jag kan göra åt att det faller ned snö på mark och berg och dalar och tak och trottoarer och gator. Inte ett skvatt faktiskt. Detsamma gäller det där med att man då rakt inte kan räkna med att bussen eller tåget till stan håller tidtabellen eller ens kommer. Inte heller det kan jag göra något åt så varför bli galen över det?
Däremot kan jag ju faktiskt reta mig på att ansvariga för allmänna kommunikationer inte förstått att vi faktiskt lever i ett land där det är mörkt och kallt och inte alls ovanligt att det kommer snö på vintern. Det retar mig faktiskt oändligt mycket. Men återigen. Antingen får jag väl försöka bli en sådan där höjdare som kan lösa problemet eller så får jag bara gilla läget.
Jag har nyss varit ute med Kita, hunden, på en lugn promenad. Vi gick förbi en brevlåda som stod insnöad i en snövall. Genast reste jag ragg och började förbanna posten, gatukontoret, Fredrik Reinfeldt och av någon märklig anledning hunden som genast slängt sig in i drivan för att pinka.
Men när jag nu såhär i efterhand så blir jag istället irriterad på mig själv som blev irriterad. Hur ofta sänder jag brev med frimärken? Ungefär aldrig. Så varifrån kom då irritationen? Är människan byggd för att irritera sig? Troligen, kom jag fram till. För om vi inte retade oss på saker skulle ju ingenting bli gjort. Vi skulle fortfarande bo i grottor och vara nöjda när snålblåsten frös våra ögonlock. Men eftersom det irriterade någon någon gång så kom man på att vi ska bo i hus som stänger ute kylan. Eller värmen om man bor i ett väldigt varmt land.
Så kanske är det oerhört bra att man blir förbannad över att det snöar? Nä, tror inte det. För det kan man inte göra något åt. Men däremot är det nog väldigt bra att folk blir fly förbannade över att tågen inte går i tid eller överhudtaget bara för att det snöar och är kallt. Man kan ju tycka att det borde bli bränsel till att någon löser problemet.
Vi andra får väl gå och muttra då.
Kommentarer
Trackback