Vart?
När man är liten så finns man knappt. Bara ibland. När man skriker. Högt. Gapar så mycket man kan. Men vart är de, mina vänner. De jag hade. De som gick bredvid mig även om min väg var hal och vi slant hela tiden.
Ljug för mig. Berätta sanningen.
Vi skulle kunna vara vänner du o jag. Om du vill höra sanningar...Jag är alltför bra på det, Själv gillar jag väl inte det sådär men tar åt mig oerhört, kanske För mkt, om jag får höra en sann sanning.
Jag har klarat av att leva, överleva, utan dessa tabletter, i hm...för många år nu, men DET har också sitt pris. Vet inte om jga ska ta det "nästa gång", eftersom mina depressioner inte tänker "bara" upphöra. Sisådär. Så får det bli. (bekant uttryck?)
Sanningar är väl det som driver en frammåt. Sen är det väl så att det som är sanning för en person kan vara lögn för en annan.
Jo, jag överlevde utan piller i allt för många år. Ville kunna själv men sen kom jag till en dag när det inte fungerade längre. Pillren har för mig varit en av de saker som gett mig kraften att äntligen börja göra något för att hjälpa mig själv. Men alla har sitt sätt. Som tur är. :-)
Depressioner har ju den egenheten att de inte frågar om lov om att få komma in i en. Återigen tyvärr.