Dags för lite ordning tror jag

Satt nyss och beklagade mig över att jag sov, inte 18 utan 19 timmar i sträck, för min son. Att det var 19 kom jag på när jag såg tiden på senaste messet jag skickade till honom och kom på att jag slocknade precis efteråt.

Eftersom han är en klok man till skillnad mot sin ömma fader så påpekade han att man nog ska äta lite då och då för att orka med livet. Jag kom genast på att jag bara käkat ägg och mackor i flera veckor nu. Ibland har jag tagit i, det ska jag erkänna. Jag åt ju tackos för några veckor sedan. Men annars har det inte blivit nått.

Så nu ska det bli räfsts och rättarting. Ska genast steka upp den där lammkotletten jag har i frysen. Äta lite potatis och en massa grönsaker. Måste får ordning på rutiner igen. Sova på natten och vara vaken på dagen.

Ordning.

Men viktnedgången går bra. Följer min lilla kurva jag har på Viktklubben och har tappat 4 kilo på 4 veckor. 17 kilo sedan förra vintern. Så det glädjer mig. Men som sagt. Spelar ju ingen roll om man blir smal när man sover hela tiden. Riktigt käk och röra på sig bruka vara ett bra recept på att gå ner i vikt.

På tal om räfst och rättarting skall jag till min nya, förhoppningsvis glada, sekreterare på sociala nämnden för att presentera mig och även försöka förnya mitt kontrakt på lägenheten. Jag fattar inte riktigt vad det är som att jag inte kan få eget kontrakt. Jag har bott här i två år i mars, betalt räkningar som man skall, fått ett klagomål, den där förbaskade gången jag inte var hemma och datorn började spy ur sig musik under några nätter. Men det känns som om det är överspelat. Stör ingen. Städar och donar. Har möbler som är mina egna. Till och med gardiner nu för tiden.

Men det är väl fogden som spökar. Fasen, jag måste komma till skuldsanering någon gång. Så att man kan känna sig fri igen. Det är ett väldigt ofritt liv att leva med skulder som man inte kan betala. Vem hade räknat med att jag skulle bli sjukskriven när man tog banklån för att kunna köpa bil och lägenhet? Men så blev det och helt plötsligt räckte inte de 10000 spännen jag har till att betala de skulder jag tog när jag hade en lön på 22.500 skr.

Jag skyller inte från mig. Mitt ekonomiska sinne är noll och intet. Men jag försöker bara förklara mitt predikament. Har man väl tappat greppet om det där och fogden är inne och rotar så är det mer eller mindre kört att fixa saken på egen hand. Som det är nu så drar de allt jag har ner till existensminimum vilket betyder att jag inte kan betala mina underhåll vilket i sin tur betyder att jag får mer skulder varje månad. Märkligt men sant.

Fast jag har det förbannat bra. Det måste jag erkänna. Eftersom vi ännu lever i ett samhälle som inte är totalt dunderhårt så kan jag leva och bo i min lägenhet, köpa busskort, mata katten, röka (sååå jävla dumt att röka när man inte har så mycket pengar. Dumt att röka förresten. Punkt) köpa lite kläder då och då. Så nog är det ett gott liv man kan leva även fast man är fattig.

För det är konstigt det där. Jag har märkt att det liksom inte spelar någon roll om man tjänar mycket eller lite. Man lever lite likadant ändå. Vad ska man med ett stort hus till? Man kan ju bara vara i ett rum i taget ändå.

Det enda som sagt retar mig är det där att jag inte kan skaffa ens ett mobilabonnemang själv utan måste förlita mig på tant mamma för det. Men det går väl över kan jag tro. För jag är ju en av dem som troligen kommer att kunna betala tillbaka och bli skuldfri. Med tiden. Man lär sig av allt och den här perioden av mitt liv, hur länge den än kommer pågå kommer jag nog att ha nytta av längre fram. Sånt måste man tro på.


Kommentarer
Postat av: Ann

ja men kolla skuldsanering, om du ändå lever på existensminimum, Men det är ganska svårt att få eller? Fast bara en sån sak som omöjliga skulder kan ju få en att bli deppig ju...

2010-01-20 @ 19:22:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback