Dimma
En tår gör inget hav, ändå har jag gråtit floder och mjuk sand för dig.
En damm där minnet av din beröring bor djupt nere på botten.
En
svart tjärn med en spegelblank yta, inga krusningar när vinden ger sig
på mina minnen av dig, min sorg uppblandad med dy, gräs och svart
blänkande jord.
En tår gör inget hav, ändå har jag skapat ett
hav för dig, till dig, av dig. Allt finns där, en flod leder mig framåt
mot det som komma skall. För varje årtag virvlar vattnet runt båten där
sorgen styr.
En tår gör inget hav. Ändå har jag skapat ett,
salt, dött. Inget liv lever under ytan, där finns bara sten och vassa
klippor, smältande magma som spruckit upp ur botten. Jag ger dig ditt
hav, sitter varje solnedgång och ser solen sakta krypa ner bakom ytan
på ditt hav, jag sitter där varje morgon och ser solen åter stiga upp
över det glänsade, glittraden havet.
En tår gör inget hav.
En damm där minnet av din beröring bor djupt nere på botten.
En
svart tjärn med en spegelblank yta, inga krusningar när vinden ger sig
på mina minnen av dig, min sorg uppblandad med dy, gräs och svart
blänkande jord.
En tår gör inget hav, ändå har jag skapat ett
hav för dig, till dig, av dig. Allt finns där, en flod leder mig framåt
mot det som komma skall. För varje årtag virvlar vattnet runt båten där
sorgen styr.
En tår gör inget hav. Ändå har jag skapat ett,
salt, dött. Inget liv lever under ytan, där finns bara sten och vassa
klippor, smältande magma som spruckit upp ur botten. Jag ger dig ditt
hav, sitter varje solnedgång och ser solen sakta krypa ner bakom ytan
på ditt hav, jag sitter där varje morgon och ser solen åter stiga upp
över det glänsade, glittraden havet.
En tår gör inget hav.
Kommentarer
Trackback