Medan katten äter
Det var värst vad jag lyckats söla bort hela förmiddagen. Jag har gjort lite si och lite så men inget att skriva hem om. Kanske skulle man sätta den där berömda farten som skall vara så trevlig att sätta? Fast det ligger inte riktigt för mig. Jag föredrar att såsa omkring och göra saker i min lilla egna fart, vilket betyder knappt någon fart alls.
Men jag skådar ut genom mina fönster och ser att det är ljust och vackert ute och finner det behagligt. Så steget in till duschen kommer jag snarast ta. Troligen. Ska bara...
Till min stora förvåning upptäckte jag ett täcke av tunn damm över mina möbler. Hur det har kommit dit vet jag inte. Det är då inte jag som lagt dit det så jag har väl haft inbrott medan jag sov. Någon illasinnad människa har varit inne och spridit damm över hela lägenheten. Synnerligen ohyffsat tycker jag. Hade väl varit bättre om karln stulit mina sopor som står så fint placerade i hallen?
Eftersom jag är en fattig bondräng så får jag väl själv ta tag i det där. Risken för några avdrag för hushållsnära tjänster är ytterst liten i mitt hushåll. Här får man göra allt själv, som på 1900-talet när jag var ung. Då när det alltid var snö och alla sommrar var varma och ingen hade råd med skor. Oj vilka tider det var.
Men jag låter dammet ligga där det ligger ett tag till. Jag är rädd för att jag inte kan hoppas på att det rymmer någonstans. Det brukar inte göra det. Snarare så bjuder det in sina kusiner och vänner så att man tillslut kan finna tjocka täcken av den grå sörjan på allt som finns i lägenheten. Har man dessutom en vän katt som bjuder glatt på sin päls så får man allt se till att smörja dammsugaren en gång i veckan så att den inte kärvar när man ska använda den.
Först var det där med dusch. Sen buss in till La stada för att fylla på förråden av föda. Man blir så hungrig om man inte äter har jag märkt och eftersom jag av natur och ohejdad vana undviker allt obehagligt så blir det att jag handlar när maten tar slut. Sån är jag. Lite tokig kanske men vid gott mod.
Så istället för att sitta här och svamla så ska jag genast dra av mig min morgonrock och dramatiskt ta mig in under det varma vattnet. Var och en blir lycklig på sitt sätt.
Men jag skådar ut genom mina fönster och ser att det är ljust och vackert ute och finner det behagligt. Så steget in till duschen kommer jag snarast ta. Troligen. Ska bara...
Till min stora förvåning upptäckte jag ett täcke av tunn damm över mina möbler. Hur det har kommit dit vet jag inte. Det är då inte jag som lagt dit det så jag har väl haft inbrott medan jag sov. Någon illasinnad människa har varit inne och spridit damm över hela lägenheten. Synnerligen ohyffsat tycker jag. Hade väl varit bättre om karln stulit mina sopor som står så fint placerade i hallen?
Eftersom jag är en fattig bondräng så får jag väl själv ta tag i det där. Risken för några avdrag för hushållsnära tjänster är ytterst liten i mitt hushåll. Här får man göra allt själv, som på 1900-talet när jag var ung. Då när det alltid var snö och alla sommrar var varma och ingen hade råd med skor. Oj vilka tider det var.
Men jag låter dammet ligga där det ligger ett tag till. Jag är rädd för att jag inte kan hoppas på att det rymmer någonstans. Det brukar inte göra det. Snarare så bjuder det in sina kusiner och vänner så att man tillslut kan finna tjocka täcken av den grå sörjan på allt som finns i lägenheten. Har man dessutom en vän katt som bjuder glatt på sin päls så får man allt se till att smörja dammsugaren en gång i veckan så att den inte kärvar när man ska använda den.
Först var det där med dusch. Sen buss in till La stada för att fylla på förråden av föda. Man blir så hungrig om man inte äter har jag märkt och eftersom jag av natur och ohejdad vana undviker allt obehagligt så blir det att jag handlar när maten tar slut. Sån är jag. Lite tokig kanske men vid gott mod.
Så istället för att sitta här och svamla så ska jag genast dra av mig min morgonrock och dramatiskt ta mig in under det varma vattnet. Var och en blir lycklig på sitt sätt.
Kommentarer
Trackback