Mitt pretantiösa jag
Jag är så vansinnigt pretantiös. Man ska ju inte vara det. Man ska vara folklig och festlig och hålla käft som alla andra när man tycker något. Man ska definitivt inte säga något som kan leda orden tillbaka till en själv. Möjligen kan man tänkas skriva korkade svar på diverse forum under anonym flagg. Då kan man ju faktiskt säga precis vad som helst och visa på att man inte förstått något av livet. Då är det helt ok att kalla varandra feta paddor och jävla typer som invandrat. Så praktiskt.
Men jag vill nog lite mer med livet. Diskutera sådant som är vacket och sådant som är fult. Säga vad jag tycker. Så jag har valt att bli pretantiös. Sprider mina dåliga små poem och min prosa på nätet så att ingen kommer undan. Pratar helt obegripligt för att det roar mig högeligen. Säger saker som blott och intet. Tillfreds. Tycker att Ledin är förfärligt platt och dålig och att föredrar Elisabeth George framför det hemskt tråkiga som Kepler plitat ihop.
Visst är det underbart att faktiskt erkänna att man kan något? Inte låtsas att man är precis som alla andra eller att man minsan inte kan något alls speciellt. Visserligen är det där folkligt men rackarns så trivialt och tråkigt.
Sålunda haver jag talat.
Men jag vill nog lite mer med livet. Diskutera sådant som är vacket och sådant som är fult. Säga vad jag tycker. Så jag har valt att bli pretantiös. Sprider mina dåliga små poem och min prosa på nätet så att ingen kommer undan. Pratar helt obegripligt för att det roar mig högeligen. Säger saker som blott och intet. Tillfreds. Tycker att Ledin är förfärligt platt och dålig och att föredrar Elisabeth George framför det hemskt tråkiga som Kepler plitat ihop.
Visst är det underbart att faktiskt erkänna att man kan något? Inte låtsas att man är precis som alla andra eller att man minsan inte kan något alls speciellt. Visserligen är det där folkligt men rackarns så trivialt och tråkigt.
Sålunda haver jag talat.
Kommentarer
Trackback