Dr läkare förmodar jag
Det är sådär tyst som det bara är när inget hörs. Underläppen darrar lite men jag står stilla. Kanske skulle jag göra något åt min egenhet att vara mig själv men fan orka. Inte. Ett nakenportträtt än sällan klätt. Kanske, underbara ordet kanske, alltså inte någon som betyder något, ska jag sätta mig och vila.
Gult ljus fyller min lägenhet. Den blå färgen är vacker på en vägg eller en himmel men blått ljus låter kallt. SÅ jag nöjer mig med det gula varma.
Hjärtat slår, blodet åker runt. Tankarna vilar aldrig. Själv har jag sovit. Djupt och fann världen just blå och kall när jag vaknade. Elementen är heta men rummen kyler ned mig.
Helt klart dags för att koka lite kaffe, dricka och minnas hur det var att leva.
Gult ljus fyller min lägenhet. Den blå färgen är vacker på en vägg eller en himmel men blått ljus låter kallt. SÅ jag nöjer mig med det gula varma.
Hjärtat slår, blodet åker runt. Tankarna vilar aldrig. Själv har jag sovit. Djupt och fann världen just blå och kall när jag vaknade. Elementen är heta men rummen kyler ned mig.
Helt klart dags för att koka lite kaffe, dricka och minnas hur det var att leva.
Kommentarer
Postat av: Junie
en undran som slog mig är om du verkligen öppnar dig så mycket som man får känslan av. Eller har du, liksom jag, liksom de flesta, vissa gränser som du aldrig går över på din blogg?
Det är nog mycket den där nakenheten, eller illusionen av nakenhet, som är så speciellt med det du skriver. Det berör och rör upp många tankar och känslor.
Postat av: WoB
Ärligt talat vet jag inte längre. Men jag hoppas och tror att det finns en kärna i mig som inte går att öppna. Som bara är min och ingen annans. Eller så är jag bara en ordhora.
Trackback