Innnan jag skär av mig livet

Jag, du vet den som det handlar om när du finner den här texten, har löss i min själ. De biter mig, jag kliar och kan inte vila. Sömn är att vila i ett tillstånd av nedsatt medvetenhet.

Kanske skulle jag men vågar jag?

Du vet, den där känslan som återkommer. Gång på gång. Det är ordet återkommers mening. Den där känslan av att man inte kan stänga ute hjärnans synapser. Att inte få ro. Men jag har inga åror.

Andra vill mig nog väl men jag, återigen jag, kan inte sluta tänka. Huvudet värker, gårdagens tidning läser jag om och om igen, allttid en dag kort. En gaffel kort.

Sova är en dröm. Jag gör av med lika mycket energi som Pillan när jag bajsar.

Stereo är en bra uppfinning. Sorround en ännu bättre. Glödlampans fader är död och så är även glödlampan. Nu förväntas vi köpa snordyra samma samma. Lika ljust blir det. Eller lika mörkt.

Så begrav geniet, läs jag.

Bara ge mig ett paket cigg, en Jack Daniels, som Sinatra fick. Men glöm för fan inte tändare. Please.

Att dö är att förlora sitt förstånd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback