Kverulantens bön
Mitt hjärta slår hårt, så hårt. Så ofantligt distinkt för varje sekundemeter. Tiotal är inte något som säger mig något. Andra får hålla på med det där. Pengar och grader och reson. Själv vill jag bara sova, äta, dricka och finnas. Att ha en åsikt ligger inte för mig. För jag har alla. På en och samma gång. En glänta blir ett slag. Musik som spelar blir en livsstil. Att vara ensam ett krav.
Min lägenhet är tom hela tiden, förutom den där kubikmetern som jag själv tar upp. Allt annat är bara luft. Utan mening. Kanske ska det vara så i mitt liv? Jag vet inte längre. Jag vet inte någon längre. Röker mig till kistan. Trampar på marken som finns just under mig och ångrar hela tiden att jag gör det. Det är synd om marken. Ingen vill bli trampad på.
Nä. Det räcker nu känner jag. Det är dags att ge sig ut i solen, in i solen. Brinna upp. Thailand ligger egentligen i Tyskland och där springer alla utan skor.
Sova?
Min lägenhet är tom hela tiden, förutom den där kubikmetern som jag själv tar upp. Allt annat är bara luft. Utan mening. Kanske ska det vara så i mitt liv? Jag vet inte längre. Jag vet inte någon längre. Röker mig till kistan. Trampar på marken som finns just under mig och ångrar hela tiden att jag gör det. Det är synd om marken. Ingen vill bli trampad på.
Nä. Det räcker nu känner jag. Det är dags att ge sig ut i solen, in i solen. Brinna upp. Thailand ligger egentligen i Tyskland och där springer alla utan skor.
Sova?
Kommentarer
Trackback