WoBWorld

Det har blivit ett heltidsjobb att skriva. Jag kan inget annat. Orden glödgas, brinner, finns där för mig. Musiken lever inuti mina nerv. Er. Kanske, återigen kanske. sKa. Vi? en klok människa förstår inte vad jag skriver. Men inte fan tar det slut med det. Hon läser igen. För klok för sitt egna bästa. Men hon bad mig att gå ut i solen och jag ska nog göra så. Ta på mig mina bästa kläder, slå mig i varje öga och låta blodet svartna. Morrissey tittar på mig, Oscar Wilde drömde om mig att prata med. Jag är ett geni. Inget annat. Eftersom ingen förstår mig måste det vara så. Hey, ser du, jag har inte radbrytit än, fast jag alltid gör det efter tre rader. Kanske ska jag bara försöka finnas en stund till`Kanske ska jag låta texten svartna. Få dig att glömma min egna utmärkelse. Be dig att böja dig fram över mig. Sova på mig. Som att leva i ett samhälle som älskar den egna kroppen. Bär mig tillbaka. Nu har du tappat allt va? Du har ingen aning om hur orden hänger. Ihop. Det gör de inte, jag bara rapar upp, fel, kräks upp allt jag tänker på. Blått och skinande. Robbie vill mig väl, jag har glömt att ta min medicin och kanske ska jag äta upp din hund i natt. Troligen finns inget jag gör för. Så det är grått din damvete.

Här finner du mig igen. Tack för att vi möts.

Nu ska jag smeka mig själv till sömn. Sedan ska....