Magstarkt

Man är sällan så liten och ynklig som när magar krånglar. När dessutom hundens magbesvär sammanfaller med de egna blir man dessutom en smula osäker. "Vågar jag gå ut med jycken nu? Fan jag måste nog. Hinner jag?"

Alltså, jag vet, det här kanske är lite för magstarkt för de flesta (hihihi, magstarkt, fattar ni?) men eftersom jag häller ut min själ här så kan jag lika gärna hälla ut.... eller, nä, alltså, inte så. Men ni fattar.

Fördelen med krasslig mage är att man glömmer allt annat lidande. Det är som alla själsiga och kroppsliga skavanker och problem och lidanden ställs i skuggan av magen. Skit samma att man har huvudvärk, att man mår dåligt och är ledsen. Man har ont i magen och det räcker. Mer än nog.

Nackdelen är att man sedan mår så kass av magontet att alla andra smärtor flyter upp som korkar i septitanken.

Nä, det värsta är nog över. Tror jag.

För jag har ju suttit här och lallat ett bra tag nu. Visserligen har jag suttit mest hela natten. Men inte här :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback