Medan jag lånar kan jag väl giva.

Jag är dränerad. Alla mina ord undlipper mig. De kastades på hög igår och rammar mig rakt i veka livet idag. Kallt är bara förnamnet. Varmt ett mellanamn och stekande helvete efternamnet. Gud har tagit oändlig semester, vänner viker av och kvinnor är bara färger och dofter och kön.

Så jag leter efter dem. Orden, de som jag vet ska komma, överväldiga mig, som choklad för tungan, som vin för fingrarna. Kanske kommer jag leta rätt, men oftast så har jag letat fel. Så jag tankar ord. Låter dem våldta mig, rakt upp i sheriffen. Hårt och blodslamsigt. Ta över allt det som är Karl Anderssons sonsonson och kanske kommer jag finna doften av graven trevlig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback