WoBWorld

Jag, ständigt jag. Röker, dödan mina lungor och leker att livet leker. Skriva måste jag. Men jag vet inte varför. Av samma anledning som jag röker tror jag. För jag måste. Även i ett liv när, där, inga måsten finns. Sova länge, vakna ibland, vara vaken en stund. Somnar på golvet utslagen av vinet och livet. Hela tiden är allt jag gör på grund av måsten.

Jag vet inte varför jag skriver. Men jag måste göra det. Annars finns jag inte. Det låter pompöst att säga att man lever för att skriva. När man bara gör det hela tiden. Men jag kan inte dra ett andetag utan att plita ner det. Varför du läser förstår jag inte. Men kanske finner du mig i allt det där. Alla bokstäver som hamnar huller om buller framför din skärm. Inuti det där finns jag. Annars finns jag inte. Grannarna kvider över att jag spelar musik. Själv kvider jag om jag inte kan spela musik. Mina gitarrer är mina kvinnor. 6 strängar gör mig glad. Lycklig. Bokstäver som bildar meningar som bildar ordning gör mig till det jag vill vara.

Så jag röker, dricker kaffe, röker skriver, dricker kaffe, vatten pärlar min panna. Kvinnors drömmar finns för mig men jag kan inte greppa dem. Dömd till att leva ensam eftersom jag alltid blir elak när jag lever med någon. Alla trotsar mig, jag trotsar allt.

Så dröm, kära du. Sluta din tillvaro som inte betyder något. Ägna ditt liv åt att hela mig. Snälla.