Mitt elaka jag
Jag har varit elak. Eller kanske inte. På kvällen brukar jag alltid låta Kita gå utan koppel när vi går ut. I vanliga fall så brukar hon rusa iväg över gräsmattan på gården och rota runt som om det gällde livet. Lyssnar inte så speciellt mycket på ordet "kom" alls. Märkligt. Ordet "duscha" förstår hon precis men "kom" verkar inte ha sjunkit in riktigt.
Men idag hade jag en köttbulle i fickan. Hunden gick så vackert bredvid mig hela tiden. Snacka om att gå fot. Visserligen, hon knatade ut på gräsmattan och pinkade, men det var liksom det enda. Sen gick hon bredvid mig hela tiden. Sniffade lite här och var på diverse snö och gräsplättar men skyndade sig i kapp fort som attan.
En helt behaglig liten promenad. Jag tror inte en jordbävning hade fått henne att gå någon annastans än bredvid mig. När vi kom till porten fick hon sin belöning, den där oerhört läckra köttbullen.
Inte för att jag tänker göra så alltid. Men ibland.
Men idag hade jag en köttbulle i fickan. Hunden gick så vackert bredvid mig hela tiden. Snacka om att gå fot. Visserligen, hon knatade ut på gräsmattan och pinkade, men det var liksom det enda. Sen gick hon bredvid mig hela tiden. Sniffade lite här och var på diverse snö och gräsplättar men skyndade sig i kapp fort som attan.
En helt behaglig liten promenad. Jag tror inte en jordbävning hade fått henne att gå någon annastans än bredvid mig. När vi kom till porten fick hon sin belöning, den där oerhört läckra köttbullen.
Inte för att jag tänker göra så alltid. Men ibland.
Kommentarer
Trackback