Mitt i våren, precis mitt i.

Vi har varit ute mitt inuti våren. Jag tror jag fann vårens kärna i en skogsdunge. Precis där bor våren, det är därfrån den sänder ut sina solriddare till världen. Smältande snö, skare, små ynkliga grästuvor som bara genom att visa sig bevisar att de överlevt allt det kalla och snåla och gömda.

Träd som susar, spår av hare och rådjur och andra djur eller varelser som jag absolut inte vet något om förutom att jag kunde konstatera att de funnits där nyligen. De var väl upptagna av att lapa sol precis som jag och Kita.

Hunden kopplade jag loss. Hon yrade omkring och letade efter inte vet jag. Jag kastade pinnar och hon studsade över, i, på, snön. KOm tillbaka med tungan vid knäna och rusade iväg igen. Själv stod jag alldeles stilla och lät värmen överskölja mig. Njöt av samspelet mellan människa, djur, natur och livet. Tittade roat på medan hunden gjorde det hundar gör ibland och tänkte att "i skogen ska jag banne mig inte ta fram den svarta påsen".

På vägen tillbaka hem, mitt bland torr asfalt och löftet om prunkande sommarrabatter träffade vi på Kitas gamla vänner. En vild jakt på varandra tog sin början. Det var inte det att någon var arg, de ville bara veta hur det var nu igen, vem faen bestämmer bland oss egentligen. Ihoptrasslade koppel, morranden och skällanden. Inget som direkt roade mig men inte heller oroade mig. Kita är lite egensinig och jag var bara glad över att hon fick socialisera med andra hundar för en minut. Livet som hund är nog bra ensam i ett helt nytt hem bestående av en ny husse och en katt som har satt ner tassen och helt klart bestämmer.

Nu blir det en kopp kaffe och sedan bussen in till staden för att gå ärenden åt kära mor. Den här gången utan hund. Bussen till själva stan går som sagt bra, men Kita blir väl stressad i stadsbussen med all trängsel och stoj och alla roliga människor att dofta på.

En sak i tage liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback