När jag inte förstår.

Världen är för mig totalt galen. Eller är det kanske jag som är det? Det låter faktiskt mer troligt. När jag vågar tänka så långt. Fast oftast så duckar jag för den slutsatsen och fortsätter propagera för att det är världen som är galen. Dt är så mycket lättare att leva sitt liv så. Har jag märkt.

Det är så mycket jag inte förstår. SÅÅÅÅ mycket. Nästan allt. Eller om det är inget. Det är som att leva i ett land där man nyss anlänt genom att falla från himlen. Där språk, sedvänjor och åsikter är mig totalt omöjliga att förstå mig på. För att inte tala om händelser. Jag försöker, försöker, för-säker förstå vad det är som sker och som har skett.

Alla dessa krig. Allt hat. Alla knutna nävar i igensydda fickor. Jag läser i böcker och tidningar och ser på tv om vad som hände i världen under första, andra världskriget. Vad som händer dagligen i världen. Men jag kan inte fatta att det har skett eller än mindre att det fortfarande sker. Såväl i det stora som i det lilla på kafferasten på arbetsplatser, mellan vägg och skål på fredagskvällen med grannarna eller i huvudet på så många.

När jag satt i köket och pimplade kaffe och kedjerökte cigg och läste morgontidnigen så fann jag en text av en ung man. Fan vad det retade mig att han inte kunde skriva rakt och lätt så att jag förstod vad fan han menade med sitt svammel.

Tills jag kom på att, fasen, sådär skriver jag ju med mellan varven i karusellen. Helt obegripligt för alla utom för mig. Vad är egentligen meningen med ett sådant beteende? Gör man det för att jävlas? För att verka smartare än man är? Eller helt enkelt för att det kan var underbart att vara totalt obegriplig?

Troligen en kombination. Så jag läste den korta texten om och om igen till det började bildas bilder inom mig, tills jag började ta till mig det han skrev och göra det till mitt. Det var då jag upptäckte att det inte bara var vackert och mycket drivet skrivet men att det även faktiskt betydde något för en enkel själv som mig.

Det är väl så man får tackla livet och allt det där man inte förstår. Vända på varje sten, varje korn av medvetenhet och medvetande tills man om inte förstår så gör det till någon man kan leva med.

Kommentarer
Postat av: Junie

Haha nu kanske du förstår varför jag ofta läser dina blogginlägg flera gånger då :)

Postat av: WoB

jag har faktiskt väldigt svårt att förstå eller ens ta till mig att någon läser det jag skriver.



Men kan inte säga annat än att jag är tacksam och att någon dessutom läser allt det obegripliga gör mig ännu mer ödmjuk. Och ödmjukhet ligger inte alls för mig :-)

2010-03-29 @ 16:47:01
URL: http://wob.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback