WoBWorld

Det är vått i min själ. Blött, skvalpar. Allt är liksom fel men sjösjuka ligger inte för mig. Men ett plåster vore gott. Kanske ska jag men jag gör väl inget ändå. Mina tavlor hänger snett. Damen utan kläder som finns på mig vägg bakom mig har tröttnat och glidit ner. Finns hon längre, den där oerhört vackra kvinnan som skapat mitt begär efter de mörka och perfekta? Hon borde vara i 70-års åldern och hon lever. Så sorgligt. Min före detta fru finns där med. Eller hennes ben. Det som var det enda rätta med den damen.

Att söka en dam som inte finns men kanske. Veronica Magio sitter på en annan vägg. Tillsammans med Morrisey, rakt framför mig har jag en Picassoreproduktion. Gitarrerna är smycken på golvet. Hunden sover, katten vilar, jag är upprörd. En smula bredvid mig själv. Samovar. Något att göra thé i. Kol och röd färg kanske gör sitt trick. Keith sjunger och borde sluta med det. Spela gitarr din narr.

Jag har öppnat alla spjäll, skriver bara det som finns i min skalle just nu. Om du hänger med är du fan sjuk i huvet.