WoBWorld

Om jag bara kunde lära mig att inte göra allt för mycket hela tiden. Nu är det min kaffekonsumtion som varit överdriven och följdaktligen mal det i magen på en obehagligt sätt. Ett sådant där sätt som gör att man gärna inte går ut riktigt än.

Men jag sitter väl kvar inne ett tag till då. Kan passa på att dammsuga lite. För det har jag kommit på att det får jag göra varje dag och ibland två gånger om dagen i hallen och köket. Hur ska det inte bli när Kita, hunden och Chips, katten, börjar fälla till sommaren? Hua. Men det är kärt besvär måste jag erkänna.

Däremot har Chips kräkts på mitt köksbord, köksgolv och på några böcker som jag hade liggande på köksbordet. Kul? Nä, inte så. Men det är väl bättre att hon får upp hårbollarna än hon får magknip kan jag tro. För henne alltså. Hon sitter ju mest bara och tittar u genom fönstret medan jag torkar upp eländet. Som om hon inte hade NÅGOT med saken att göra alls.

Men det spelar liksom ingen roll att husdjur gör att man får gno och gneta och dammsuga mest hela tiden. Man får tillbaka så förbannat mycket. Hade jag inte haft Chips till sällskap de här senaste åren så hade jag väl blivit knäpp på riktigt och nu när hunden gjort entré så är livet ännu bättre. Jag är aldrig ensam. Inte på riktigt.

Så jag drar väl fram dammsugaren medan magen kör, gör huset skinande rent och tänker vackra tankar om livet. Idag kan jag nog inte annat tror jag.