WoBWorld

Jag undrar hur mitt blod ser ut. Troligen smakar det gift. Andra, de som springer och hoppar och hoppas skulle dö av det. Själv är det min livsnerv. Mina nerver har slutat fungera. De löper amok och ställer till det. Som en stökig full tonårspojke på en fest i en byggdegård på landsbygden. Ingen gillar honom, han slängs ut och fryser hela vägen hem genom snödrivorna. Har inte råd med taxi, har aldrig åkt taxi. Vet inte ens nummret till taxi.

Tanken är, att aldrig låta giftet gå ur mig. Gift är inte farligt, det är en fråga om kvantitet. Allt som inte dödar härdar.

Kanske skulle jag göra mig bättre för tusen år sedan. Kanske om tusen år. Troligen inte alls. Min tid är här, nu lever jag. Just nu. Drömmer om saker som jag aldrig kan bli. Få. Vara. Sannerligen säger jag eder. Sannerligen.

Jag borde så mycket. Så mycket. Allt från att göra stol till att sluta vara mig. Bli någon som kammar sig och tvättar armhålorna och jagar pengar. Men jag kan inte. Många säger att de är de de är. Men så få är det. Det synes mig som att flertalet av människorna jag stöter på låtsas vara sig själva medan de egentligen är en dröm om någon annan. Själv är jag mig men så har jag inget val längre. Jag försökte så länge att vara någon annan. Men det sprack. Som en böld, var som rann, stank, spred smitta.

Så för att hålla mig frisk måste jag vara sjuk. För att inte smittas måste jag gömma mig bakom mig själv. Tätt inpå ryggen, ibland inom mig. Begåvad men lat. Klok men oupphörligt dum. Snygg med fet. Acnehud och saker som gör andra osäkra. "För tokig".

Ansvar. Det som gör andra stora gör mig liten. Jag pallar inte det. Inget alls. Ansvar krullar ihop min själ och gör mig till ett kvidande offer. Ingen är hel men jag är väldigt trasig. Zeb macahan är bara på tv. Det vet du väl?

Jesus förlåter mig nog. Fan, karln är ju en mes så klart att han gör. Själv kan jag inte förlåta ens det allra minsta jag gjort. Jag är ingen mes. Jag är stark och fel och ful och återigen stark. När ljuset släcks så gör jag allt du inte vågar. Rider på hatets häst, spöar skiten ur mitt liv och ler.

Men, återigen, detta men. Samma ord som men. Alltså i betydelsen att ha ett men. Något som är fel. Ett ben för lite eller en näsa som växer när man ljuger. Min näsa borde vara tvåtusen meter. Minst. Jag ljuger jämt. För mig själv men även för dig.

Längtar till New York. Att vara anonym. Att gå, bara gå. Gå, gå, gå. Räddningen ligger i storheten. Inte i det lilla. Glöm det lilla. Skit i det lilla. Glöm radhus eller villa, fru och barn och saker som du tror ska göra dig bäst.

Räddningen ligger i det lilla.