Tillsammans

Tanken på att vara älskad är mig lika lockande för mig som för alla andra. Vore det inte skönt så säg? Att gå omkring och känna sig älskad. Men det är en gåva jag inte får. Fått. Blivit. men så älskar jag ingen annan alls. Förutom min själ(v). Står alltid inom buren, garderar mig mot allt som kan vara bra. Förgör mig själv, sakta men ack så fort. Lever som jag lär.

Min värld består av att inte tro. Att inte hoppas. Att inte förlåta. Att inte vilja något mer än att vakna när jag somnat. Att alltid söva mig själv. Med allt jag hittar. Hög energinivå. För hög. Rastlös och okunnig. Att vara vaken i 9 dygn är en verklighet. Att höra rösten som säger åt en att man borde sova är min. Sen sover man hela tiden. Alltid. Folk undrar över varför jag sover? Vem fan frågar man det samma? FÖR ATT JAG MÅSTE!

Det vita är vackert, men färger är finare. När jag var liten, strax innanför nu, så var jag blå. Nu är jag grön. Som våren. Som juni. Luktar vatten och kön och parfym och hårfärg och smink och vin och cigarr. Musik är det som pumpar, annat är fel.

Stålgrå.

Måste tänka rätt. Måste vara rätt. Måste. INGENTING!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback