You love we

Hon säger åt mig att jag är bra. Så bra. Så fin, så vacker så totalt utom sig är hon. Pladdrar om allt jag gör och gjort. Sladdrar om annat. Fångar mina drömmar, kastar sina egna på mig. Lägger sig tillrätta framför mig, med korslagda ben, perfekta ben.

Utom mig är jag. Drömmer tankar och tänker ord. Vill väl men gör ont så ont. Som en kniv i magen, i bröstet. Lever mitt liv i rök och stök. Kanske kommer jag henne tillmötes. Men troligen inte. För hon är för vacker. Vi älskar dig, alla vi, alla du ser. Allt du vill vara men inte kan. Vara.

Du vet. När fåglar sjunger pratar de egentligen bara. De säger vackra saker för oss men kanske skäller de på varandra. Skriker om att pappafågeln ska komma hem från krogen eller om att pengarna inte räcker. Eller så skriker pappafågeln om att mamman bolat med grannen eller om att pengarna inte räcker. Kanske kan det vara så. Men allt hon hör är vackert.

Så vi litar på henne. Sjunger hennes lov. Hon med mörkt hår och svart själ. Röda läppar har ingen, det är bara färg. Men jag älskar henne för att hon älskar mig. Vad annat kan jag göra?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback