WoBWorld

Så, nu har jag badat, klippt mig och rakat mig. Nu fattas bara ett jobb så är jag på plan igen. Eller, typ alltså.

"Jumping Jack flash", Rolling stones. Bäst än så länge

Bytte från U2 till Sinatra. Där svajade det lika mycket men det är ju tanken med swing (hiuhih, nu var jag rolig om ni undrar. Skratt och applådskylten tänds nu).

Som reparationskit för denna dagen funkar Sinatra utmärkt. Som alltid. Helt klart bäst idag. Vilken låt? Vilken som helst, bara Francis sjunger.

Hulda Hustrun ringde. Operationen av lilkillen hade gått bra och han hade skött sig utmärkt. Skönt att detta är över, inte minst för Hulda Hustrun som gått upp i varv allt mer de senaste dagarna.

Ännu mer flyt idag. Undara var detta skall sluta? Otrevligt när saker och ting går så bra hela tiden under en dag. Kan bara sluta med.. tja.. en riktigt bra dag kanske :-)

Nu är våren här. Äntligen. Och det har inget med vädret att göra, fäör det är grått, grått, grått. Men den inre vägbommen i stugområden har öppnats. Så nu kan man köra fram och tillbaka med sina verktyg, brädor, ved, badringar eller laxkotletter eller vad man nu vill kunna köra omring. Så nu har jag varit nere istugan och hämtat en passsande torxnyckel. Så nu är snart diskmaskinen isärplockande intill atomer. Här ska lagas. Men först skall jag ta en kopp kaffe och meditera. Eller, tja, kaffe ialla fall.

Ett päron till farsa semestrar i Europa på tv. Spelar ingen roll hur många gånger jag ser den. Den är fortfarande sevärd. Det säger väl något om antingen min dåliga smak eller filmens ypperliga kvalitet. I vilket fall som helst så är Chevy Chase alltid kung.

Solen skiner och det rycker i "gå till stugan tarmen". Att kunna sitta i trägårn, på en nytvättad trägårdsstol, lyssan på fåglarna, drick aen kopp kaffe mellan arbetspassen. Jösses vad jag längtar. Nästa helg sätter de på vattnet där nere, så då kan man vara där hela dagen utan att behöva tänka på att ta med nått att dricka. Eller planera sina toabesök för den delen. Bara att knata till toaletten om behov uppstår.

Jag börjar tro på det. Våren är här. På riktigt. Bara två månader drygt till midsommar. Vågar man vakna till, vågar man titta ut på världen utan att mötas av grått, grått grått? Yeps. Jag tror det.

Äntligen!

Än en gång har Hulda Hustrun visat sig vara ovärdelig för familjen. Min yngsta son hade lyckats trycka fel PIN-kod på sin mobil och nu behövdes PUK-koden. Som ligger någonstans. Vart vet ingen. Såklart.

Men Hulda Hustrun löste elegant problemet genom att ringa upp Comviqs kundtjänst. De frågade lite frågor om abbonemanget, när det var öppnat, vilka nummer som man kunde tänkas ha ringts upp och sådant. När frågorna var vederbörligt svarade korrekt på så fick vi PUK-koden. Tacka Comviq för det, det är sånt som kallas kundservice. Och tacka Hulda Hustrun och hennes energi för att det blev ordnat.

Ok, en fluga gör ingen sommar. Men jag har sett två på en gång. Det måste väl ändå betyda att våren är på gång i all fall? Eller?

JA! Årets första vårdag är ett faktum. Fåglar sjunger, solen skiner, himlen är blå, knoppar brista. Allt är på top, av sig självt. Barn som har påsklov leker på gräsmattan. Cyklar putsas, bilar tvättas. Man kan ha balkongdörren öppen utan att frysa ihjäl. Bara ren, frisk luft smiter in i dörröppningen och borstar bort vinterns unkna gamla spöken. Tillråga på allt var det inte så länge sedan Hulda Hustrun tvättade fönstren så inte ens det kan man klaga på. Katterna sitter på balkongkanten och spanar in fåglar. ta mig tusan . Det är så jag blir på gott humör. Jag och Hulda Hustruns son åkte till Fristad för att hämta min yngste son. Det var en ren uppvisning av våren längs med vägen. Folk som eldade gammalt trädgårdsrens, bilar som blänkte, en torr, ren vägbana, för första gången på en hel evighet.

Man vill liksom bara rusa ut, naken och.... nä, skit i den delen, den hoppar vi. Men rusa ut och ropa, "var hälsad du sommarens budbärare".

Jag är så glad så jag får sätta mig och ta en kopp kaffe och lugna ner mig. Precis smårusig av vårkänslor. Illa att Hulda Hustrun tagit med sig sin yngsta dotter och åkt till Hustruns mormor för att baka. För hade Min Kvinna varit hemma skulle jag tagit henne med storm, tryckt en öm men ändå bestämd kyss på hennes mun och sedan dansat en vals. Inte för att jag kan dansa. Men jag skulle försökt.

Jaha, det blev int eså barnfritt som man trodde tidigare i dag. Äldsta sonen har precis vaknat och börja ljuda med gitarren, äldsta dotter med pojkvän väntas anlända under kvällen och min dotter kommer sova över med sin kompis. Där ser man. Men vi får väl vara både glada och tacksamma att barnen vill vara hos oss.

Inte så illa alls faktiskt!

Äntligen har jag lyckats luska ut att det med 99% säkerhet är grafikkortet som bråkar i vår ena dator. Jag bytte ut kortet mot ett från en annan dator och då hostade den igång utan problem. Däremot var skärmen svart i den dator jag satte i det krånglande kortet. Låter det komplicerat? Jo vars. Ett tag hade jag inte ens en susning om vilket kort som var vilket eller vart de skulle sitta. Men det reddde ut sig till slut. Tror jag.

Så nu ska jag upp på vinden för att leta fram ett gammalt grafikkort. Jag har en svag aning om att det ligger ett sånt nånstans. Att ha tills vi kan köpa ett nytt. Jag är bara glad att det inte var moderkortet. Det hade varit så mycket besvärligare.

Så, det ser ut att vara en hygglig dag idag.

Djäklar i min lilla låda. Det är vår ute. Riktig vår. Inte sån där fuskvår som det kan vara ibland, utan en alldeles, alldeles riktig vårmorgonmed blå himmel och sol som skiner.

Sånt gör att det är så gott att leva. Så gott.

Konstigt. Jag har lyckats att med att undvika alla sorter av social interaktion, förutom med den närmaste familjen då, de senaste månaderna. Det är därför jag slår mig själv med häpnad när jag två dagar i rad varit uppe hos C. I dag satt vi bara och slappade, pratade strunt blandat med gravallvar, plinkade på gitarr, retades med folk på tv, (bra grej, man kan kaxa sig hur mycket som helst, de hör ändå inte) och bara umgicks. Det var så länge sedan jag umgicks med någon utanför vår lilla kärnfamilj att jag nästan glömt av hur man gör. Speciellt om man skall ungås nykter. Men jag kom på att jag faktiskt var bra på det där en gång i tiden.

Sen är det ju speciellt att sitta och snacka skit och dumheter med C. Vi har umgått sedan blöjåldern, har gjort både roliga saker och dumma misstag. Hm, mest misstag. Men i vilket fall. Mannen och jag är täta.  Vi delar även en hel del som inte är lätt att bära. LIka nojiga, lika känsliga och så klart lika korkade. Jag orkar inte ens tänka på alla dumheter vi gjorde i vår ungdom (och även när vi borde varit vuxna) allt från att vifta med cykelkedjor påen buss till att göra inbrott i en kylcontainer.

Tja. Jag har tur att ha få men riktigt bra vänner. Det är inte alla förunnat.

Nu har jag varit duktiig. Jag har knatat hela vägen till torget för att där uppsöka vår lokala apotek där jag skulle hämta kattens p-piller. Men först tog jag en sväng förbi C och kollade in han snya lya. Den ligger precic granne med min allra förstra lägenhet där jag bodde för sådär en 16-17 år sedan. Precis likadan förutom att den är spegelvänd och att de har byggt dusch på toaletten. P åmin tid fick man knata ut på gården och in i en annan trappuppgång för att använda den gemensamma duchen. Konstigt man inte åkte  på någon evig infektion som skulle tagit knäckern på en. Den duschen var sunkig, minst sagt. Men C's duch var så fin så. Inte för att jag provade den men jag gjorde ju en visuell undersökning. Så där har jag inte varit för sista gången.

Efter att vi snackat loss ett tag hastade jag iväg till apoteket. Döm då om min förvåning när de inte hade den sortens p-piller. Jag visste inte ens att det fanns olika märken. Ja menar, kom ige nu. Katt p-piller? Tjaja, det är tydligen en big business det med. Vår arma tokiga värld.

Så, det vara bara att vända hemmåt igen då. Så nu har jag varit utanför lägenheten, varit social och fått litet motion. Tänk vad han kan.