WoBWorld

jg upprepar vad jag tidigare sagt. Minnespinne, eller USB-minnen, är den bästa uppfinningen sedan.. tja, Kristan Tyranns dagar,

Jaha, så var man hemma alldeles ensammen och alléna. Barn flög iväg till sina mödrar, mormorsmödrar och kvar blev jag. Och katterna. Gottigt. Det kan vara så gott att få vara för sig själv en stund. Ingen att passa, ingen att ta hänsyn till. Så nu skall jag ta vara på den tiden. Troligen sover jag väl bort den som de flesta tider jag har :-)

Solen bröt fram alldeles nyss. Och djäklar viklen vårkänsla jag fick. Smältande snö, värmande sol och leråker på gräsmattorna. Gottigt gottigt. Viserligen gick det över fort men den lilla stunden räckte gott för att liva upp mig lite. Inte så illa såhär i slutat på mars.

Jag har varit på utvecklingssamtal med min dotter. Ju mer mötet framskred ju mer började jag blänga på dotterns ömma moder. För dottern visade sig vara strålande i alla ämnen. Och med kännedom om både min egen och dotterns moders skolgång har jag ju insett att barnet inte kan vara mitt. För vart skulle hon fått allt ifrån. Sen kom jag på att sån´dant där kan hoppa en generation, så kanske ändå.

Slutligen segrade tanken på att barnet ändå är mitt och mitt ömma fadershjärta började sakta fyllas av en stor stolthet. Tydligen behärskar den unga damen skolans värld och dess läroämnen perfekt. Föruton en svag tendens att ha svårt med tider (det var där alla bitarna föll på plats och jag förstod att det är min dotter) så är hon i topp i allt.

Nästan så jag blev avundsjuk på barnet.

Light scribe, alltså att man kan bränna in en skivettikett med dvd-brännaren, måste vara, ja ja vet inte. Det bästa sen, ja inte vet jag. Klart bäst ialla fall.

USB pinnar måste väl ändå vara den bästa uppfinningen sedan, tja, skivat bröd. Förutom en sak. De är små. Jag bara väntar på när jag skall hitta min lilla pinne i torktumlaren (tihi, nä, inte den lilla pinnen). Förutom det sä gillar jag dessa diskettens arvtagare. Skarpt.

(Författarens Hustru ber om överseende med skribentens pubertala humor i hänseende på en pinnes betydlese)

Det är bara att konstatera. Att sova på dagen slår att sova pånatten med hästlängder. Man liksom flyter bort och sedan sover man djupt och härligt. Oh så gott.

Bäst idag, Johnny Cash, "I wont back down" eller vad som helst från "Solitary man" skivan. Funkar kanon en söndag som denna.

Min yngsta son sov hos sin mormor och morfar i natt. Det är ju så att han har "sovförbud" hos oss eftersom hans ömma moder tror att min galenskap skall smitta av sig till honom. Jag vet inte riktigt varför hon tror att det skulle vara värre nattetid. Men å andra sidan förstår jag inte mycket av det den kvinnan gör i vilket fall som helst. Fast det är nog likaledes för henne. Nog om det. I vilket fall som helst lommade sonen ivåg till sin moders föräldrar i går kväll.

Klockan 8 var han tillbaka i morse. Han hade vaknat nån gång framåt 5 - tiden (vet inte riktigt vilken klocka han gick efter, den gamla eller den nya, men det var tidigt likt förbaskat). Kan inte tycka annat än att jag är så ruggigt tacksam och glad för att barnen tycker omatt vara hos oss. Det är alltid nått barn här. De tittar in titt som tätt de veckor de skall vara hos sina respektive mödrar och fädrer. Det känns liksom.... varmt i hjärtat när jag ser hur väl de kommer överens. Alla trivs ihop, hjälper varandra och verkar tycka om varnadra väldigt mycket. Trots att de inte är "riktiga" syskon så funkar det kanonbra.

Sånt gör gamle Woblaren glad och tacksam.

Oftast de veckor jag och Hulda Hustrun är barnfria äter vi inget vettigt alls. Man hankar sig fram på corneflakes och kaffe. Finns ju ingen anledning att göra mat då vi inte har några barn att utfodra. De andra veckorna, då när vi har barn hemma, gör vi desto mer mat. Ständigt nått barn som pekar på sin av svält svullna buk och desperat ber om mera mat. MAT för tusan.

Men så ibland skojar vi till det. Som idag. Vi (hulda Hustrun) gjorde lasagne. Eller, vi fick lite hjälp av äldsta dottern som var på besök med en vän. Äldsta dotterns pojkvän är i fjällen och roar sig så det stackars barnet är både upp och ner och ut o in.

 Men i alla fall. Riktig mat. Och i morgon skall vi göra klyftpotatis och till det nått kött. Det heter nått men jag kommer inte ihåg vad, och jag orkar då rakt inte gå o kolla upp det. Kött är inte min grej, jag är en fisk-kille. Ser direkt skillnad på en helgeflundra och ett paket räkor. Men kött? Tja, det ser likadant ut, smakar ofta likadant. Kött är överskattat. Men i vilket fall som helst så skall vi äta det i morgon. Allt är redan inköpt och klart. Till och med en liten flaska rött, gott vin.

Jag menar, mat två dagar i rad. Fast vi är själva. Inte illa.

(Uppmärksamma läsare kunde finna att vi inte alls var barnfria idag utan att äldsta dottern var p åbesök. De gör så våra älskade barn. Kommer och går. Och både jag och min älskade Hulda Hustru älskar när de tittar in. Så barnfria veckor är sällan barnfria. Men lika gott det.. Så det så.)

"You make me feel so young", Frank Sinatra. Bäst i natt.

Bäst i natt: Chuck Berry, Reelin' & rockin'. Såklart.

Depeche mode "A pain Im used to"  Så klart. För det är onsdag. Typ.

Bäst idag. "Hög kan bli låg"  Stefan Sundström

Har återupptäckt Jakob Hellmans mästerverk "...och stora havet". Förstår inte varför jag glömt bort den skivan. Fan, jag förstår inte ens varför jag inte lyssnat på den varje dag, år ut och år in. Såååååååååå bra!!!!!

"jag såg stora havet och jag förstod hur stort det var. Jag är inget litet barn"

Så bra. Obegripligt stort bra.