Den absolut bästa låt jag vet. En låt jag återkommer till hela tiden. En låt jag hört gång på gång sedan jag var 10 år men inte kan få nog av. Låten som gjorde min Lennon till MIN Lennon. Många cigg, många öl, en hel del thinner och en smula majja på det har gjort mig säker på att detta är den allra bästa låten som någonsin gjorts. Det var länge sedan jag röka på men det spelar ingen roll. Detta är världens bästa popband, Beatles, på sin absoluta topp. Synd bara att det tog slut så snart efter denna skivan som var det sista de spelade in. Ah, den bara äter sig in i skallen den här låten. Det är så att jag vill ha kvinnan Lennon sjunger om. "I want you, shes so heavy". Utan den här låten vore jag död för länge sedan men jag vet att jag kan lyssna till den när allt tokar till sig så blir jag lite lugnare, lite gladare. Lite mer... hel?

Sjuk? Svartsjuk? Felsjuk? Helsjuk?

Yeps det är jag det.

Måste skärpa mig. Komma ihåg vad som är verklighet, vad som är dröm och vad som är fel, fel, fel. Ute går solen upp över Viskafors och Viskan flyter förbi med vaga minnen av en dimma över det kalla vattnet. Det är så vackert att jag gråter en stund över att livet kan vara så skönt. På datorn spelar en 43-årig röst som tillhör Lennon om "Flickan". Mandolin, svepande gester och vackra toner. Jag gråter lite mer. Men medan jag gråter så glömmer jag bort varför jag är så olycklig. Det är som försvunnet en stund.

Jag vill bara dö, försvinna, sova, sova, sova. Jag vet ärligt talat inte riktigt längre hur jag ska stå ut med livet. På min andra blogg så hånas jag för att jag är vek och visst är det så. Jag är vek. Svag. För liten. Inte stor nog att leka med de stora killarna.

Men ärligt talat. Just nu vill jag bara sova.

Sitter och lyssnar till Beatles Rubber soul och hör min Gud Lennon sjunga om Nowhere man. Så bra, så... genialt. Om 2 år är jag lika gammal som Lennon var när han dog och jag har inte gjort något för någon att komma ihåg.

Orkar snart inte mer.  Faktiskt. De konstinga tankarna börjar ta över min skalle. Tankar på att äta upp min egen tunga, tankar på att äta rått kött. Drömmar om att jag mördat någon. Vill inte vara med mer.

"The word is love"

John Lennon, Keith Richards, Eric Clapton and Mitch Mitchel Kan det egentligen bli bättre. Dr Winston O`Boogie i full fart med sin egen "Yer Blues". Plus att lite såhär känns det just nu. Det går ju över det vet jag men det känns gott att höra toner, noter, riff, sång, musik, som korrelerar med det man känner djupt i själen. Jag har valt denna versionen av videon eftersom den börjar med den där helt totalsnurriga intevjuen av Mick Jagger i början. Först två giganter i samspråk om absolut ingenting sen 4 giganter som spelar en formidabel låt. "I am of the Universe and You know what it´s wort".

För er som är yngre så har ni ingen chans att känna igen någon av de inblandade. Möjligen Lennon eftersom han ser ut precis som folk föreställer sig att han såg ut. Men Keith som nu är ett slitet vrak ser ung och fräch ut, Clapton som nu för tiden är en trött blusesgubbe ser precis så surrealistiks ut som han gjorde då på den tiden när folk sprutade "Clapton is God" på väggarna i London. Mitchel har ni aldrig hört talas om men han spelade med en annan som ni inte hört talas om, Jimi Hendrix. Killen som intervjuar Lennon i början är som jag redan berättat Mick Jagger. Ni vet gubbtjyven som springer efter småflickor nu för tiden. På den tiden sprang de efter honom.

Tiden går men detta är fortfarande en hålven rakt in i mitt hjärta.

För en gång skull. En hel text, ingen länk, inga omskrivningar, inget utdrag. Bara text

I'm scared, I'm scared, I'm scared
I'm scared, so scared
I'm scared, I'm scared, I'm scared
As the years roll away
And the price that I paid
And the straws slips away

You don't have to suffer
It is what it is
No bell book or candle
Can get you out of this, oh no!

I'm scarred, I'm scarred, I'm scarred
I'm scarred, uh huh
I'm scarred, I'm scarred, I'm scarred
Every day of my life
I just manage to survive
I just wanna stay alive

You don't have to worry
In heaven or hell
Just dance to the music
You do it so well, well, well!

Hatred and jealousy, gonna be the death of me
I guess I knew it right from the start
Sing out about love and peace
Don't wanna see the red raw meat
The green eyed goddamn straight from your heart

I'm tired, I'm tired, I'm tired
Of being so alone
No place to call my own
Like a rollin' stone

Lennon