WoBWorld

Ok. BARA för Missen. Så du slipper Googla.

Jo. Förresten. Inte för att du bryr dig. Men jag kom på. Det var inte Yoko som splittrade Beatles. Det var Yestrerday. 4 blev 1. Sen bar det bara utför.

Mina vänner, alla.. ehh... två eller vad det kan vara. Nu ska jag dela med mig av det allra heligaste jag har. Alltså. Den otrogna läsaren av min lilla blogg har förstått att jag älskar Elvis, Beatles och Morrissey. Plus Stones, plus Vivaldi. Plus Sinatra, Mozart, plus allt som låter. Men... Det finns en, säger En låt som är en liten sång som ger mig luft. Du vet, en sån där dag när du vaknar och bara vill dö. Vi snackar inte om den där känslan av att du vill ha kaffe eller en cigg eller gå en promenad eller att din kära ska krama dig. Utan att du vill DÖ. Du vaknar och vill bara dö. Du ligger där och blundar ocyh funderar på om du kan svälja tungan så att du slipper vakna upp. Eller om du kan äta diskmedel eller hoppa ut från fönstret eller låta någon arg varg äta dig. Du vill bara dö.

Nå. Sådana dagar har jag gott om. Hej. Allt för många av. Men jag har tabletter för det där. Så jag vaknar och dricker kaffe och sen glömmer jag det för en stund.

Men innan det. Långt innan det. När jag var 10. 1980. Så fick jag en packe skivor. Lång historia. Berättar den en annan gång. Men sedan dess. Jag har vänt och vridit på denna låten gång på gång. När jag fick min första gitarr av min morbror ((Tack Ensio) så var det det här jag försökte spela. Jag kan det fan inte än. Min son kan det säkert. Jag måste be honom lära mig det. Plus att det var här, precis här, jag lärde mig älska Lennon.

Jo. Clapton lärde Harrison spela detta. Men... Lennon sjöng. Skrek. Min allra första kärlek och min sista. Och allt mellan det. Allt som är nu.

Jag har druckit, boffat, sniffat, rökt allt, säger allt, säger allt, vartenda jävla piller du kan tänka dig, för helvete jag har dratt i mig 50 alvedon och hoppats att nått ska hända, till denna låten. Jag. Chrille och stackars Larsa som alltid bara drack medan jag och Chrille peta i oss allt, vi låg på migg golv och lyssnade till den här låten. gång på gång på gång på gång. Plus Revolution No 9 men ärligt talat den är helt kass om man inte är snorhög. Fast då är den kass då med när jag tänker på det.

Jo. Men. Välkommen till min värld. So sagt. Det här kan jag inte sluta lyssna på. Jag vill gärna dö till Lennons "Yeeeeeeaaaah".

Nån som undrar varför jag lever ensam? Tja, som vanligt så förklarar Lennon det hela. Tyvärr har jag inte hittat någon Yoko.

Det enda jag vill säga:

Min lilla livskamrat sitter i köket, helt snurrig och virrig och äter och äter och äter. Men det är det snart slut med. För tjock sade veterinären. Prhmp. Som om inte husse är MYCKET tjockare. Plus att den vanliga kattmaten var tydlgen inget bra. Nä minsan. Det ska vara snordyr finmat som man bara kan köpa hos veterinären eller zooaffären. Men... Min katt är inge zoomänniska. Hon är en ICA-människa. Eller, ja jag vet, katt. Men samma samma liksom.

Så jag vandrar genom lägenheten medan hon äter, orolig för att något ska spricka eller så. Min lilla gumsa. Ny opererad, vaccinerad och chippad. Fast föremålet för min oro verkar inte vara så vansinnigt oroligt själv precis. Men så har hon bättre nerver än jag har.

Själv så är jag sådär. Försökte dela med mig av vissa saker som är jobbiga för en kamrat och det hela liksom bara ramlade på hälleberget. Den uppmärksamma läsaren har kanske förstått att de senaste månaderna inte har varit helt optimala. Inte det vanliga tjaffset med nerver hit och dit utan annat. Men. Fan vet. När jag väl försöker prata med någon om det så möter man bara väggar. Så jag skiter väl i att prata om det då. Var man för sig och allt det där. Det kanske räcker att jag pratar med min kära katt på natten. För ärligt talat. Det verkar lite som om ingen annan bryr sig.

Jaja. Nog om det. Nu ska jag dricka lite vatten, se till att Chips har vatten och mat inför natten och sedan tror jag att det är dags att lägga sig för att sova en stund.

:-(

Jag har återvänt till fadershemmet. Eller snarare syskonhemmet. Efter utflykter till Morrissey och U2 och allt vad det varit så sitter jag och snurrar Beatles. Fast mest Lennon. De andra var ju bara på skoj liksom. Sockersött med McCartney, tänkande med Harrison och skojigt med Ringo. Men Lennon. Liksom själ. En tuff kille.

Jag funderar och kommer fram till att de där 4 gjorde allt det där underbara före de fyllt 30. Helt jävla otroligt. Om ett år är jag lika gammal som Lennon var när han mördades och livet liksom bara flyter på. Vad hade jag gjort när jag var 30? Vad har jag gjort nu? Inget och intet och absolut inget som spelar någon roll för någon. Märkligt.

Fast. Sgt Pepper måste, säger MÅSTE vara det mest överskattade konstnärliga verket som någonsin gjorts. Hela skivan är ju bara skit. Allt annat de pepprade världen är mäktigt. Förutom Sergant Peppar. Hua vad dåligt. Men jag förstår att den måste har varit viktig då, sommaren 1967. Tydligen.

Nä. Nu har jag annat att göra. Som att. Tja. Nått.

Jadu kära läsare. För dagen säger jag bara:

På tal om arbetarklasshjälte så kommer jag osökt in på John Lennon. Märkligt nog så drömde jag att jag var han när han blev skjuten. Alltså jag drömde i natt. Kommer bara ihåg paniken när jag fattade att jag blivit skjuten. Sen vaknade jag upp i svettångest och maror.

Tänk om det vore verklighet.

Her Majesty's a pretty nice girl,
but she doesn't have a lot to say
Her Majesty's a pretty nice girl
but she changes from day to day

I want to tell her that I love her a lot
But I gotta get a bellyful of wine
Her Majesty's a pretty nice girl
Someday I'm going to make her mine, oh yeh,
someday I'm going to make her mine.

Rädd för livet. Rädd för döden. Rädd.

Jag har mina Gudar. Elvis, så klart, Sinatra och John Lennon. Men jag tror att Lennon är störst. En man driven av sin passion för musik. Well, well, well.

Jag vet inte vart jag skulle vara utan Lennon. Allt han gjort ger min rysningar. God is a concept.

Jaha. Så var det dags för tårarna igen. De droppar, faller, rinner nerför ansiktet. Min husgud John Lennons absolut bästa låt, med en text som jag förstår, känner igen, känner, känner, känner rakt in i själen.