WoBWorld

Tänk. I 4 år har mitt liv sett ut såhär. Låtit så här. Varit så här. Oj jag har inte ens sett det själv förrän nu när jag av olika anledningar finner att jag kan se mig själv i spegeln och känna igen personen som tittar på mig. Det kanske inte håller länge att känna så här men det är skönt att rädslan för en gångs skull har gett med sig. Samma ångest, samma överväldigande liv som jag inte förstår mig på men allt bäddas in av en känsla av att det finns hopp och kanske kan jag tro en smula på mig själv. Kanske inte mycket. Kanske inte alls när dagen är över. Men just nu så trängs allt i mitt bröst och i min hals är det en kramp som inte kan ge mig varken syre eller föda för jag har äntligen förstått vart jag varit och det gör mig så ledsen för att jag inte leta mer, inte försökt mer utan att andra ska behöva leta upp mig. Men nu är jag funnen. Jag är hemma i livet. För en stund i alla fall.

Katten tittar på mig som om jag är någon annan. Men tydligen är det jag är nu bättre än det jag var i måndags eftersom hon ser på mig som om jag vore någon sorts gud. Eller så är det så enkelt som att jag känner mig som en sorts gud och därigenom ser mig själv i andras ögon. Även en klok katts. Men. jag har varit någonstans där jag inte skulle vara. Inne, djupt i mig själv där allt det svarta bor och inget hopp finns har jag förtvivlat letat efter något att hålla fast vid, något som gör att man kan gå ut i solen och finna värmen.

Så. Här har jag varit. Just nu är jag inte där. Troligen kommer jag tillbaka till det där stället igen. Då och då. Men jag hoppas att jag slipper, någonsin mer, titta tillbaka och finna att jag har varit där i 4 år.

Att skiljas åt på en buss är inte rätt. Inte mot bussen, inte mot chauffören, inte mot de som sitter och tittar på det sorgliga som sker framför dem. Inte mot dem som åker åt var sitt håll. Jag ska av här, du ska av sen. Hej då, puss och goodbye.

Det hela som sker är fel och vindt och något som någon klok människa borde skriva en sång om. Men sånt är livet. Vi kan inte alla vara tillsammans jämt. När vi dör så skils vi åt genom livets elände. Du må bli begraven ovanför min kista men ditt ruttnande, din dekomposition är din och min kropp som blir maskars föda är min. Där skils våra vägar, vare sig vi vill eller inte. Vare sig du skriker och gapar åt en obefintlig fud att "låt mig vara", Vi ska alla dö. Försvinna. Bli historia. Sånt är livets elände.

Men att skiljas åt på en buss, men bara några kilometer från varandra. Var och en trött och slut och ledsen men ändå upprymd.

Det är fel.

Fast nödvändigt. So please me like I please you. Someone to love. Somebody new, someone to love, someone like you. Love me do.

Fan vad märkligt allt är. Så underligt. Så fantastiskt och så otroligt och så vackert och fasen att jag inte kan sova. Men det är inte det att jag inte kan sova för att jag inte kan, utan för att jag inte vill. Men det beror inte på att jag är rädd för de eviga mardrömmarna som jagar mig om nätterna eller svetten som jag vaknar med eller att jag aldrig mer ska vakna. Utan för att jag finner det trevligt att komma ihåg dofter, hur en viss speciell röst låter. Hur händerna känns och hur hon ser ut när hon går upp mitt i natten för att dricka vatten.

Jag vet inte vad det kallas. Det finns en massa ord för det där urgamla men inget passar. Men det är lite som att man letat och letat efter något, någon och funnit så många, så många men ingen har varit rätt. För att treversera den gamla sagan så har inte glasskon passat även om den nästan har gått över hälen. Men helt plötsligt, mitt i livet, på våren när gräset är grått och vått och fåglar kvittrar, barnen struntar i att ha på sig mössan som mamma satte på dem på morgonen och bilarna börjar köra med nedvevade rutor. Just så, en kväll, så finner man att, "hey, skon behövs inte, det är inte skon som ska passa, det är kvinnan".

Kanske är jag en smula, gnutta förälskad. Kanske älskar jag redan lite lagom. Men jag vet bara att det känns piss och elände att sitta ensam när man vet att en vacker kvinna ligger och sover i sin säng långt från mig och att jag kanske inte borde vara där just nu, men att jag måste dit snart. Eller hon hit eller vad fan som helst. Kanske känns det helt annorlunda om en vecka. Kanske om tre dagar. Kanske 0m 15 år. Men just nu känns det som att allt som alla sjunger om inte räcker. Helt plötsligt kan jag inte få den där underbara kicken av att Lennon sjunger ut sin frustration, sina så v'l inbäddade elakheter och jag känner att jag inte orkar bry mig om att Alliansen driver vårt vackra land åt helvete eller att SD kanske kommer in i riksdagen. Jag vill bara ha den där varma handen på min kind och höra hennes kloka ord och bara sitta och veta att jag äntligen har mött min överkvinna i tänkande.

Det är inte det att jag inte vet om en massa kloka kvinnor och en och annan vilsen man. Men jag har sällan mött dem. Nu har jag gjort det och det känns som om nått ska explodera i mig. Kanske en sång på bussen. Jo. Fan vet om jag inte ska sätta mig på bussen i morgon och sjunga så högt jag kan. Sådär så att jag blir utslängd i skogen och sedan får sitta på en stubbe och sjunga vidare.

Men som sagt. Hjärnan spökar med en då och då. Jag är helt klart en manisk person. För fan, det är därför jag ska på behandlingshem efter påsken. Där ska jag sitta och komma på hur jag ska kunna slappna av, sluta tänka så att mina tankar är genomtänkta när jag väl tänker dem och inte bara ett virrevarr av ord som ramlar, snavar, studsar ur min hjärna. Men, för att använda ett modernt uttryck. Fuck allt det där. Just nu så ligger det en människa, en dam, som jag råkar tycka om väldigt, väldigt mycket. Jag hoppas hon sover gott för själv ska jag dricka ett glas kallt, kallt vatten och sedan återgår jag till sängen där min galna katt kommer lägga sig tätt, tätt och börja kattsnarka och jag ska sova, drömma gott och vakna i morgon och bara vara förbannat lycklig och glad för att livet ibland faktiskt är väldigt vackert.

Everybody's talking and no one says a word
Everybody's making love and no one really cares
There's Nazis in the bathroom just below the stairs
Always something happening and nothing going on
There's always something cooking and nothing in the pot
They're starving back in China so finish what you got

Nobody told me there'd be days like these
Nobody told me there'd be days like these
Nobody told me there'd be days like these
Strange days indeed -- strange days indeed

Everybody's runnin' and no one makes a move
Everyone's a winner and nothing left to lose
There's a little yellow idol to the north of Katmandu
Everybody's flying and no one leaves the ground
Everybody's crying and no one makes a sound
There's a place for us in the movies you just gotta lay around

Nobody told me there'd be days like these
Nobody told me there'd be days like these
Nobody told me there'd be days like these
Strange days indeed -- most peculiar, mama

Everybody's smoking and no one's getting high
Everybody's flying and never touch the sky
There's a UFO over New York and I ain't too surprised

Nobody told me there'd be days like these
Nobody told me there'd be days like these
Nobody told me there'd be days like these
Strange days indeed -- most peculiar, mama

Nu känns det som om jag kom hem, härifrån kommer WoB

Woke up this morning blues around my head
No need to ask the reason why
Went to the kitchen and lit a cigarette
Blew my worries to the sky

I'm stepping out
I'm stepping out
I'm stepping out
I'm stepping out

If it don't feel right you don't have to do it
Just leave a message on the phone and tell them to screw it
After all is said and done you can't go pleasin' everyone
So screw it...

I'm stepping out
I'm stepping out
I'm stepping out baby
I'm stepping out

Baby's sleeping the cats have all been blessed
Ain't nothing doing on TV (summer repeats)
Put on my space suit I got to look my best
I'm going out to do the city

I'm stepping out
I'm stepping out
I'm stepping out babe
I'm stepping out (boogie)

I'm stepping out (hold it down)
I'm stepping out
I'm stepping out
Gotta gotta gotta gotta get out
I'm stepping out babe
Just awhile
Ain't been out for days...

 

 

Säger godnatt och inte mer än detta.

Några kanske undrar varöfr jag håller Lennon så högt. Elvis är Gud och lennon är Jesus. Jo för Elvis gjorde blues, rock´n´roll till nått som helt plötsligt var nått för de vita. Han var ren sex. Så snygg att man kan titta på bilder och bara njuta. Hans röst är mer än fantastisk. Hela han var undebar. Men han levde en lögn. Lennon var ärligt från början. Han sjöng om sin svarta svartsjuka. Sin längtan efter kärlek. Plus med en ren genial musikproduktion. McARTNEY hade sina ljusa stunder. Helt klart. Men han är mjuk som en jävla tvättsvamp fast han har en genial rockröst de få gånger han orkade utmana sig själv. Helter skelter är väl det första världen såg av riktig hårdrock.

Men Lennon. En riktigt elak sate som bar sitt hjärta utan på kroppen. Som kunde förolämpa folk att de hade en jävla aning om att de blev förudmjuka. Han söp. åt alla piller och snorta allt han kunde. Ändå är han en av de få rockhjältar som är saknade. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Men de sista rykten säger att hans file hos FBI var 30 cm hög och ändå fick han uppehållstillstånd i USA. Jag vet inte. Texter. Melodier. Uppkäfthet. Och Watching the wheels going round. Mer behöver jag inte för att säga att Lennon är Jesus.

Mitt råd till dig dig är att ge honom chans. Men mer kan jag inte göra. Men jag vet att min natt kommer bestå av en massa Lennon. SoloLennon. För hn ville verkligen göra nått med sin berömmelse. Sen tröttnade han. Satt hemma i 5 år och sket i allt. Medan alla andra slet som djur för att behålla det som de fått. Bara det är liksom värt allt jag tycker han gett mig.

För det har gett mig modet att hoppa av tåget och veta att man kan komma tillbaka. Fast, jag har en smula hopp att inte bli skjuten nöär jag gör det. Men om så sker. Tja. Låt det ske.

Tittar på hjulen som snurrar

Inget har hänt på 40 år även om vi vill tro det. Vi måste göra nått åt det. Alla vi som har en smula hjärta och en massa hjärna. Så ge dig ut, berätta för alla du möter att nått är totalt fel. jag har en dotter och jag vill verkligen inte att hon ska behöva slite mer än mig för att skaffa ett självständigt liv.

Försökte just förklara Lennons storhet för en vän men fan vet hur det gick. Troligen inte alls. Det där är nog nått man måste komma på själv. Lite som gonnoré. Alla vet vad det är men ingen vet hur det känns innan man sitter där och pissar taggtråd.

Nä. Men som sagt. Jag har alltid gillat den där textraden för det är liksom den där känslan man får stå ut med då och då när man har en stor käft.

Som jag redan sagt på ett annat forum. Ingen desperation. Ingen depression. Bara en väldigt bra poplåt med en text som talar till mig lite då och då. Just nu funkar den helt klart utan att jag på något sätt mår speciellt dåligt. Jag bara konstaterar att jag är en smula ensam och att jag kanske, kanske, kanske börjar tröttna på det.

Dagen började. Sen tog den slut. Lyssna. Mer kan jag inte ge dig. 3 minuter rent liv. Allt vi behöver. Mer finns inte. Min vilja är att ge dig liv. En tanke. en känsla. Men.. det blir inte mer. Jag behöver verkligen en fix. Men lycka är en varm pistol.

jaG VET. jAg har snöat in. Men. Liksom. Min favorit ord. Liksom. Jag vet inte hur jag ska ge dig mitt liv i ditt knä utan att det blir fel. Men jag ger det ett försök. 1,2,3,4,5,6 7, all good children go to heaven. Så. Inga pengar. Men en imousin. Behöver man mer?

Jaja. Det blev en sån dag. Mellan himmel och helvete. Lika gott det. Borde göra en massa men har inte orkat nått. Försökte reta nån men edet blev väl inte så bra. Men jag gör ett försök i morgon igen. För det är liksom bara när människan är arg som den tänker. Har jag fått för mig. Jo, jag tänker mycket. Men så är jag även arg mest hela tiden nu för tiden. Hej lobotomi.

Så. Jag ska väl försöka sova lite. För en gång skull. Eller sitta uppe och vara småfbannad. Eller nått. Men nog blir tiden morgon igen. Fast det är kväll nu. Natten kommer och den går över. Men jag vill liksom inte sabba din fest. Så jag drar. Om hon kommer så säg till. Jag har druckit ett glas eller två och jag bryr mig inte. Men. Jag älskar henne.

Vem?

Fundera på det du.

Det är så förbannat sorgligt. Lennon stjälper ut sin själ och ingen lyssnar. Alla skriker och ingen vill höra vad han faktiskt säger. Så jag skrattar, kommer ihåg, känner igen mig och gråter. För att det är så fel så fel så fel.


I'm a loser
I'm a loser
And I'm not what I appear to be

Of all the love I have won or have lost
there is one love I should never have crossed
She was a girl in a million, my friend
I should have known she would win in the end

I'm a loser
And I lost someone who's near to me
I'm a loser
And I'm not what I appear to be

Although I laugh and I act like a clown
Beneath this mask I am wearing a frown
My tears are falling like rain from the sky
Is it for her or myself that I cry

I'm a loser
And I lost someone who's near to me
I'm a loser
And I'm not what I appear to be

What have I done to deserve such a fate
I realize I have left it too late
And so it's true, pride comes before a fall
I'm telling you so that you won't lose all

I'm a loser
And I lost someone who's near to me
I'm a loser
And I'm not what I appear to be

Snart når jag revolution 9. Då vet jag vad jag ska göra. Lägga mig. Ta nått som gör att jag domnar bort och bara lyssna till alla ljud.

Eller?

Ja det börjar köra ihop sig. Everybody's got something to hide except for me and My monkey.The deeper you go the higher you fly The higher you fly the deeper you go.

Men. Tja.Som sagt. I alla tabletter och all alkohol så är det rätt bra.

Ok. en repris. Men. Detta betyder inte att jag mår kass. Det betyder att jag känner. Mer än jag någonsin gjort. Det är skönt att känna. Sååå mycket bättre än allt det där grå som fanns i mig innan. Jag känner och jag vet. Så. Jag är en smula... trött. Men ärligt talat. Jag är som himlen. Grå en dag och blå en annan. I sommar så kommer jag att vara din egen lilla sol. Just nu? Tja, som Jesus säger. "Even hate my rock´n´roll".