WoBWorld

fan vad förbannad jag blir. Jag vill vara en stor författare, komma på lysande strofer, briljanta meninger, totala sanningar. Och då har redan Jocke berg. Stefan Sundström och Wreesvikj kommit på dem. Före mig.

Om någon undrar varför ni skickar mail på [email protected] och jag svarar från en hotmailadress så är det som så att jag har behållt min gamla comhemadress från min före detta frus konto med hennes goda vilja, men jag kan bara ta emot mail därifrån men inte skicka eftersom jag inte ligger deras server. Jag vet, det är så dumt så. Men vill ni mig något, frågor eller åsikter så når ni mig på båda adresserna.

Detta kan mycket väl vara en av de där stora dagarna man har allt för få av i livet. Jag har fått en lägenhet. jag har pratat med min syster. Jag har fått reda på att jag kanske kan ta med mina katter till lägenheten. Kan det bli bättre än så här? Jag tvivlar djupt.

Jag är på väg mot ett bättre liv. En egen tillvaro där jag själv bestämmer.

Fan jag kan inte, vill inte sova. Det här har varit en bra dag för mig. Tro det eller ej. Hade bara ångest den lilla stunden jag var i affären men då visste jag ju att jag skulle få lindrign snart eftersom det var öl jag köpte. Vet inte varför jag sluppit undan de värsta attackerna i dag. Kan bero på att jag druckit men det kan inte vara hela svaret. Nope. Come on now baby blue. Iband får man bara såna dagar till skänks. Dagar när allt liksom bara flyter. Det är de dagarna man lever för.

Inte för att jag önskar vara tankad resten av mitt förhoppningsvisa långa liv, men nog underlättar det.

 

Deppar. Jo vänner. Gör det. Det är den dystra sanningen. Men Oasis räddar mig från att falla för djupt idag.

För att återgå till ett tidigare tema. Kollade just på "Brottskod: försvunnen" på ettan. Vilken milsvidd skillnad från embarmliga Wallander.

Så fick jag det sagt. :-)

Fick ett tokryck nyss och ringde en gammal kollega tillika vän som jag inte pratat med på ett hjalvår med eller nått sånt. Hon hade bett om lösen och jag gav den men sen for fan i mig och jag ringde upp männskan. Såhär mitt i natten. Gudlekov så jobbade damen natt så det var inte så tokigt tänkt i alla fall.

Men det var gott att prata med henne igen. En del männskor saknar man liksom. Så Polare M, tack för pratstunden.

Här kan inga barn se vad som händer... funderar på att låtat allt ta slut. Bara rinna ut i sanden, försvinna mellan tidvågorna. Låta Kent mala på med sina gitarrlingor och låta livet ta slut lika vackert som det började.

Ja, jag är en en gång i full fart med att planera att ta mig liv. Troligen kommer det inte alls hända.  1 för att jag jag är för feg, 2 för att jag är för fåfäng. Jag vill helst bli ett vackert lik och det är svårt att bli, speciellt som jag inte bantat ner mig än.  Men ska jag då förbanne mig dö vill jag göra det till kent i ett tomt, vitt rum med någon jag älskat som håller min hand (hahah, låt dem gärna slåss om vem som älskat mig mest).

Låt mig vakna i morgon. Men skulle det inte bli så så vad fan. Jag själv är så evinnerligt trött på det hela.

Men  var inte orolig. JAg gör bara som jag brukar. Jag blandar mina tabletter med alkohol och varje morgon man vaknar är en ny chans :-)

Govänner. Ni känner mig. Ni har varit modiga nog att ta er bakom min blogg. Inga barn i sikte som kan ta illa upp. Lurar på att ta upp det evig igen. Vet inte. Lyssnar till kent och lurar på att..... äh vad fan.

Uppe med tuppen. Vaknade vid halv åtta, inte vet jag varför. Utanför fönstret är det kallt, grått och vått. Hela min kropp skriker åt mig att jag är en idiot som rantar upp mitt i natten när jag kan sova flera timmar till. Men här sitter jag. Yr i mössan försöker jag koordinera alla kroppsdelar, känslor och ande. Det går än så länge inget vidare. Trött som en slutkörd utter försökte jag läsa lokalblaskan men jag kunde för mitt liv inte förstå vad det stod i tidningen. "Och", vad betyder "och?" liksom. Men det brukar lossna någon gång runt tredje koppen kaffe och än så länge har jag bara tryckt i mig två.

Min Vackra Kvinnas yngsta dotter är hos oss idag eftersom hon är sjuk. Så kan hennes fader jobba. Svägerskan kom på besök, så nu sitter hon och Hulda Hustrun och pratar men jag kan inte vara med för jag fattar inte vad de säger. Som jag sade, jag är så trött. Jag kan inte koordinera verkligheten än. Det liksom bara händer saker runt omkring mig men jag förstår inte ett skvatt.

Nä, mera kaffe och lite nikotin.

Förresten, på tal om inget alls, har jag sagt att ELFSBORG TOG GULDET?

Nu har jag sovit i typ hundra timmar. Hela kvällen igår och sen hela natten. Där emellan hann jag med en dunderpanikattack. Vaknade av att jag drömde att jag dog. Synnerligen obehagligt kan man väl beskriva det hela som. Ute skiner solen och fåglar kvittrar i de avlövade träden. Hulda Hustrun springer omkring som ett yrväder och donar med saker. Jag har ingen aning om vad det egentligen handlar om, jag kan bara observera farten så att säga. Troligen har det med att hon ska på fest i morgon. Själv så försöker jag slänga av mig nattens dystra kappa och ta ett litet kliv ut i världen. Det går sådär.

Till räga på allt var jag tvungen att ringa till min kontaktperson för att jag upptäckte att mina sömntabletter snart är slut. Såklart så var jag sent ute nu får jag hoppas att jag inte behöver ta nån extra tablett under helgen. Och jag som redan vet att jag kommer ha svårt att sova på lördag. Det är ju den där lilla matchen på söndag. Guld eller inte guld? Jag vågar inte ens fundera på det.

Nä, en kopp kaffe till kanske gör susen. Så att jag vaknar ur den här halvdvalan jag just nu befinner mig i. Jag måste ner till tvättsugan också. Vad allt ska inte en liten sotarpojke vara med om.

Solen skiner, snön gnistrar och vi lever i den bästa av världar. Ska det nu nödvändigtvis vara vinter så föredrar jag en vinter med snö. Det blir lite ljusare i världen då. Enda problemet med allt det där kalla är att det blir helt omöjligt att njuta av en ciggarett på balkongen. Snarare smyger jag ut på tårna och drar några snabba, snabba bloss för att sedan krypa tillbaka i värmen igen. Katterna kommer rännande med snabba steg men hejdar sig när de når balkongdörren. I vanliga fall brukar de göra allt för att komma ut och ta lite frisk luft men nu sätter de sig i värmen på fönsterbrädan och tittar ut genom fönstret i ställen.

Själv så funderar jag på att göra något. Vad som helst. Men jag kan inte få fason på vad det är jag ska göra. Ena stunden lurar jag på att lägga mig i sängen och läsa, nästa stund så funderar jag på att titta på någon film. Men det blir som vanligt inte något gjort alls. Men jag kan inte säga att det bekymrar mig så mycket. Inte nu, inte i dag. Inte än.

Låt mig gissa. Det hemliga ordet för dagen är Snö. Hlet plötsligt är världen utanför fönstret precis vit. Det snöar sådär ilsket med små, pluttiga snökorn som flyter omkring i luften utan styrsel. Bilarna slirar omkring och troligen är det kö till ortopeden. Själv sitter jag och tittar mig förvirrat omkring medan min stackars hjärna försöker ställa om sig från sommar till djupaste vinter.

Hulda Hustrun har packat ihop barnen och en av deras kamrater i bilen för att åka till badhuset. Så medan vinden viner kring knutarna så lurar jag på att ta en kopp kaffe eller inte. Eller ska jag ta thé? Svåra beslut såhär på förmiddagen. Igår var det full fart, i alla fall kändes det så, från tidiga morgonen till sena kvällen. Det skulle hinnas med terapi, badhusbesök och mitt i allt så hämtade jag min yngste son som skulle tillbringa dagen hos oss. Summan av delarna blev större än jag nästan pallade av. Det tar på krafterna att vara normal. Men efter en god natts sömn så är jag om inte taggad  så i alla fall på g. Nästan i alla fall.

Nä, en kopp kaffe, eller om det nu blir thé så är jag nog laddad. Kanske i alla fall.

Det är vinter ute. Eller, det är det ju inte, men det har snöat i natt. Lite, lite. Nästan som frost om man inte tittar närmare på det. Kallt är det med. Fast det brukar det ju vara när det snöat. Vad klockan är har jag bara en svag aning om eftersom vi inte ställt om våra klockor. Vissa, som datorn ställer ju om sig själva så jag får väl lita på att burken har koll på det där. Fast jag är osäker ändå.

Söndag är det med. Jag är helt yr i bollen och har då rakt inte vaknat än. Allt är lite suddigt liksom. Fast det är skönt för då är ångesten fortfarande långt bort. De sista dagarna har jag haft en svår, obehglig ångest. Igen. Jag som tyckte det fungerade så bra med mina nya mediciner känner mig lite smäknäckt av det. Ska det aldrig bli bra? Igår fick jag panikattack på panikattack, de avlöste varandra som om det gick på ett schema. Och återigen är livet sådär smått igen. Jag vandrar mellan datorn och sängen, föröker slå bort ångesten, slå bort de tankar som gör att allt knyter sig. Men det är som förgjort. Allt bara kaosar i skallen. Jag lever mitt liv parallellt med Hulda Hustrun, som om vi vore åtskilda med en mur. Jag på min sida föröker hålla ihop, försöker finna ro i vardagen. Hulda Hustrun på sin sida letar efter en fungerande värld, en där inte min ångest gång på gång sätter livet inom parantes, ett där vi lever tillsammans och inte åtskiljda från varandra.

Jaja, i vilket fall som  helst så är det söndag. Vilodag. Fast det är osäkert om jag kan vila mer än jag redan gör. Tycker jag springer omkring och vilar hela tiden. Avslappningsövningar, sömn, vila. Hyperstressad fast inget finns som kan stressa mig. Men jag skall väl göra ett försök att komma igenom denna dagen med. För ge upp kan man ju inte. För hur skulle det se ut?

Lördag. Helg. Tja, inte spelar det sån stor roll i mitt liv, ledig varje dag som jag är. Ute är det vått och grått. I en salig blandning. Sov länge idag. Knatade inte upp förrän nån gång vid halv 11. Sovit ok. Tror jag. Det är konstigt men jag kan bara inte somna i Hulda Hustruns och min säng. Stapplade omkring helt groggy av sömntabletterna och fann till slut lite ro i en av barnens lediga säng. Det funkar ju denna veckan, men nästa vecka när barnen är här så är ju alla sängar upptagna. Jaj, det är då det. Än så länge så har vi ju 6 stycken sängar lediga.

Hulda Hustrun hade redan hunnit sticka till badhuset för att simma så jag är alldeles ensammen hemma. Det är bara katterna som rör sig, i övrigt är det tomt och stilla. Sitter och lurar på hur jag ska få fason på denna dagen. Borde jag kanske göra något? Som att tömma kattlådorna eller städa upp i köket? Eller ska jag bara låta denna dagen gå och sälla sig till de övriga dagarna som jag levt. Ännu en tom dag? Njae, det låter lite som slöseri med livstid. Komer jag ångra att jag satt så många timmar på arslet och stirrade in i en skärm när jag blir gammal? Troligen.

Robbie Williams skiva går runt, runt i högtalarna. Jag formligen älskar den nya skivan. Helt i min smak. Sen får recensenterna säga vad de vill. Bra musik kan vara det som skiljer en kass dag från en bra. Det gäller att välja rätt bakgrundsmusik till sitt liv. Viktigt med rätt soundtrack liksom.

Nä, en kopp thé och sen kanske jag får upp takten lite. Just nu lufsar tiden omkring helt utan styrsel. Och så vill jag ju inte ha det. Eller?

Det pratas om storm. Tidningarna är fulla av stormande rubriker och man kan tro att hela landet är på väg att blåsa hela vägen till Polen. Men här, i Borås, blåser det knappt ens. Har jag missat nått? Rapporteringen stämmer liksom inte överens med verkligheten. Tja, jag får väl tro att det jag ser stämmer överens med verkligheten.

Men konstigt är det.

Åhej vad tiden rusar fram. Hulda Hustrun är på badhuset och simmar. Själv sitter jag här och lurar på vad jag ska göra med min tid idag. Problemet är ju att tiden som sagt bara rusar iväg. Jag har en svag misstanke om att jag borde snabba på beslutsprocessen för om jag inte snart har planerat färdigt så har redan dagen hunnit gå mot sitt slut. Jag är ju inte så snabb av mig. Jag funderar på om jag ska gå ner till källaren med de verktyg som legat i vår hall i en evighet. Kanske skulle jag passa på att städa undan på min sida sängen med. Undrar om jag hinner med att göra bägge sakerna i dag? För det är lätt så att en timma eller 5 springer iväg och lämnar mig pustande och stånkande i bakvattnet.

Jag måste i vilket fall som helst ta mig till apoteket för att hämta lite piller. Givetvis har jag inte gjort det i tid så jag fick klara mig utan ett av pillren i går kväll. Fast då slapp jag förstås myrkrypningarna i benen så jag somnade relativt fort. Alltid nått. Såklart har mitt högkostnadskort gått ut, så nu blir det några gånger där jag får betala en liten förmögenhet för att hålla medicinskåpet fullt. Piller och pulver är dyra.

Ute är det regnigt och småkallt. Det är inte det minsta lockande att bege sig ut i världen. Allt är liksom vått och kallt. Kanske borde jag ge mig ut just därför. Så att man sedan kan ligga på soffan och lukta illa med gott samvete. Jaja, det där ger sig.

Jag förstår mig inte på barn. Ändå är jag allt som oftast omgiven av 6 stycken. Men hur funkar de egentligen? Varför rumpar dom upp klockan halv 6 på helgdagsmorgonen när de kan sova hur länge som helst? När de är små alltså. När de blir äldre så sover de precis hur mycket som helst. Hulda Hustruns små änglar, 4 och 6 år har levt om i lägenheten sedan 6 tiden. De har hoppat och skuttat, klättrat på soffan, satt på tvn på vad som mycket väl kan vara högsta volym. Full fart från allra först början.

De äldre däremot, 13, 16 och 16 år sover som stockar. Att få upp min äldsta son till skolan i tid brukar vara ett helt omöjligt uppdrag. Men även han knatade upp ur sägen tidigt, tidigt när han var liten. Det är något som händer där, mellan 6 års ålder och 16. Och jag fattar ingenting. Själv så fastnade jag nog i 16 års ålderna någonstans. För jag kan mycket väl tänka mig ett dygn till sängs. Det är så gott så gott att sova. Förut, när jag fortfarande var en produktiv person med fast arbete så sov jag kanske 3.4 timmar per dygn och när sedan helgen kom så krachade jag totalt och sov bort det mesta av helgen. Jag hade så förbaskat svårt att somna på den tiden att jag nästan blev halvgalen.

Nu, när jag är helgalen så sover jag bättre. Men så har jag 3 sorters sömnmedicin som jag tar. Och inte mig emot. Jag har nog rätt många sovtimmar innestående på mitt sovkonto. Min äldsta som är lite som jag. Han har svårt för att komma i säng på kvällarna. Många timmar framför datorn blir det.

På tal om sömn. Jag tror jag ska lägga mig på sängen och läsa lite. Kanske frå jag sällskap av en katt eller tre. Katter som ligger och spinner så gott och är sådär söta som bara katter kan vara. Då är det rätt lätt att somna till lite. Men det är ok idag. För det är söndag, då ska man vila. Det har gud sagt och inte skall jag snattra emot en sådan makt.