WoBWorld

En av mina absoluta favoritserier är Morden i Midomer. Nu har något ljushuvud räknat ut att det allt som allt har mördats 166 peroner i det lilla grevskapet under de 50 avsnitt som spelats in. Betyder detta att jag är speciellt mordiskt? I vilket fall som helst så tänker jag snart plöja igen om de dvd-filmer vi har med serien. Kanske skall jag passa på att räkna morden med så att jag vet att siffran stämmer. Nått måste man ju har att göra.

Oj vad jag somnade. Som en sten faller i vatten. Skulle bra lägga mig för att kolla lite på tv. Sen vaknade jag många timmar senare. Kunde för mitt liv inte förstå om det var morgon eller kväll. Fick fråga ungarna. Liksom pinsamt. En hel dag som bara försvann. Man kan inte säga annat än att jag troligen har fått "dåsighet" som biverkan på min nya medicin :-) Sen satt jag på MSN och snackade lite med Chrille. Trevligt. Nu vet jag då rakt inte vad jag skall pyssla med. Förbereda mig för natten? Ujujuj vad upp och ner det blev. Jaja, nu borde jag väl vara utsövd om inte annat. Man får se det positivt. Det är ju söndag i vilket fall som helst. Vilodag serru.

Här var det snurrigt. Minst sagt. Vi har ju fått nyrenoverade badrum och det är så fint så man blir tårögd. Men det ena badrummet valde vi ett litet dyrare badrumsskåp. Lite för att det var snyggare än standardmodellen och lite för att det fanns ett strömuttag på det. Praktiskt när rakhyveln är urladdad och så. Men det är ingen ström i uttaget. Självfallet klagade vi på detta till vicevärden. Vi pratade även med byggledaren som sade att man inte får koppla på strömmen till uttaget om det inte finns jordfelsbrytare i elsystemet och nån sådan har vi inte. Vi har knappt något elsystem alls ibland. För om man har på diskmaskinen, kaffebryggaren och sedan sätter på dammsugaren så går proppen snabbt som ögat. Lite irriterande minst sagt.

Men nu tillbaka till problemet med eluttaget. Dagarna har gått och inget har hänt, för inget skulle ju hända. Vi har ju ingen jordfelsbrytare. Men så igår ringde vicevärden upp oss och förklarade att en elektriker skulle komma hem till oss som idag och kolla vad det var för fel på det där uttaget. Så nu på förmiddagen ringde det på dörren och in klevade vicevärd och elektriker in. Elgubben slängde ett getöga på kontakten, kollade med lite olika instrument och konstaterade samma som vi hade gjort att uttaget var ellöst. Han kopplade in elen i ett nafs och försvann sedan ut genom dörren. Efter ett tag ringde han på igen eftersom han glömt ett av sina instrument.

Nä, allt väl i världen och elen strömmade nu på toaletten precis som vi önskat. Döm då om min förvåning när det ringde på dörren och utanför stod elektriker nummer två. Han harklade sig lite, släpade med foten mot golvet och såg allmänt besvärade ut när han förklarade att han kommit för att koppla ur elen igen. För vi hade ju ingen jordfelsbrytare. Han skuttade upp på sin lilla stege och kopplade ur elen som hans kollega nyssens kopplat in.

Så nu återstår väl bara att vända sig till byggledaren och fråga varför i all världen det inte fanns någon information om att man var tvungen att ha jordfelsbrytare om man skulle få ström i det lilla uttaget. Vi tog ju delvis det skåpet för att få elen.

Nu är jag riktigt rädd att det skall komma en arbetare och börja slita ner kaklet från väggarna eftersom, tja vad som helst egentligen. För här är det ju varken ordning eller reda på saker.

Sådär. Då lever man i den bästa av världar igen då. Hittade den där kallelsen jag letat efter och jag skulle inte dit förrän 20/9 så det brinner ju inte i någon som helst knut alls. Så nu kan jag glömma bort tiden och slarva bort kallelsen igen. Varken jag eller nån annan som känner mig skulle väl bli så förvånad om det skedde. Men jag var duktig ochsatte upp lappen på kylskåpet och skrev upp tiden på en almanacka så chanserna finns att det inte skiter sig denna gången.

Fan tro´t.

Vår kattunge, Smulan, har blivit galen. Hon studsar runt som en guttaperkaboll över golvet, hoppar, skuttar, rullar runt, anfaller verkliga och inbillade föremål och beter sig allmänt psykotiskt. De äldre katterna, Lancie och Chips tittar slött på henne när hon krumbuktar sig som mest och man kan tänka sig att de lurar på vad hon pysslar med. Ingen går heller säker för Smulans anfall. Framförallt är hon mycket aggresiv mot fötter. När man knallar in i köket för att ta sig en kopp kaffe eller vad man nu skall göra där så blir man plötsligt anfallen av ett st minikatt som hoppar på fötterna på en.

Så mycket energi i en så liten kropp. Det är helt otroligt. Skulle man själv ha hälften av den energin skulle man minst vara världshärskare. Men smulan nöjer sig med att anfalla lecakulorna i krukorna. Märklig varelse det där. Mycket märklig.

Nu djäklar har jag och äldsta sonen varit duktiga. Vi har mekat lite med mopeden "varvid Fadern höll ett stycke föreläsning för den blivande Mannen om huru mopedmotorern fungerar och vad var sak äro ämnad till". Vi skruvad bort både sadfel och tank och därunder fann vi en ny värld. Vi tror att vi har löst vart den lösa slangen nr 1 skulle gå till och även slang nr 2 fann vi en fiffig lösning till. Sen har vi rotat omkring lite både här och där så nu känner man sig som en riktig mekaniker.

Tänk att jag är så teknisk. Det har ingen berättat för mig.