WoBWorld

Äldsta dottern skall på inspark och surrar omkring i lägenheten som en galen humla med eld i baken. Telefonen ringer och ringer igen. Det byts kläder hit och dit. Allt medan äldsta sonen som också börjat gymnasiet sitter på sitt rum i godan ro och inte har en endaste aning vad en inspark är.

Själv så funderar jag på att lägga mig och vila ryggen lite. Man har ju fullt upp serru.

Omslaget till senaste Café. Kan man ha så långa ben? Är det ens fysiskt möjligt? Det är ju rasande grannt, men är det sant?



Förövrigt var tidskriften förstklassig, även utan Vickan.

Det växer hår på mig. Alltså, det växer hår där hår inte skall växa. På skallen så falnar min tjocka kalufs dag för dag. Men det verkar som om håren bara flyttar sig. Jag har fått hår på ryggen. Inte mycket alls, inte Peter Sellersaktigt. Men tillräckligt för att det skall kännas märkligt. för att inte tala om näsan. Och öronen. Hår i öronen. Varför i allsin dar växer det långa groteska hårstrån i mina öron? Jag har klarat mig utmärkt i 36 år utan hår i öronen. Det har gått så bra så. Nu helt plötsligt rapporterar Hulda Hustrun att öronen börjar bli vildvuxna. Jag har en såndär praktisk liten minirakapparat för just näshår och öron. Men ärligt talat. Räcker det inte med att man är tvungen att raka ansiktet vareviga dag? Skall jag nu behöva raka öronen också. Det måste har blivit nått fel. Håret i ansiktet kan man åtminstone arrangera i diverse tjusiga former såsom polisonger, skägg och allt däremellan. Men öronen. Och näsan överraskar mig titt som tätt med att skicka ut långa känselspröt ut i omvärlden. Det finns ju inget pinsammare än när man pratat med någon och sedan ser i en spegel att ett långt djäkla hårstrå tittar ut genom en borre. Då vet man i alla fall varför den andra personen såg så äcklad ut.

Nä. detta får det bli ett slut på. Kan man vaxa öronen?

Vilka kast, vilken dag. Det har gått i ett. Det hela började bra med att vi köpte mopeden. Jag har åkt omkring som en liten blixt hela dagen. En 36årig mopedfantom. Bilen gick igenom besiktningen med bara tre lätta 2or. Så glada i hågen åkte vi till Knalleland i vår nybesiktigade bil. Vi shoppade lite av livets nödvändig, bland annat hittade jagTefals automatiska thébryggare. JAg hade en sån för en tio år sedan men den föll i händerna på min dåvarande kvinna vid vär solkiga uppslplittring. Sedan dess har jag letat över alllt efter en sån. Det knepiga var att jag sade just det till Hulda Hustrun idag, i något samanhang. Sen gick vi in på Claes Olsson i jakt på mopedlås. Och där hade de den. Min egen lilla thékokare. Jag köpte en på stört. Det är så bra, man kokar en liter välsmakande the sen har man the så det räcker hela morgonen. kanske jag äntligen kan dra ner på kaffet. Inget mer snaskande med thepåsar. Och sedan jag sist ägde en så har de blvvit sladdlösa.

Tja, glada i hågen gick bi till bilen med våra nyköpta ting, startade motorn och... hela kupén fylldes av den starka lukten av elbrand. Vi slog av bilen med skräck i ögonen. Det visade sig vara fläktremmen som gått sönder. Den och nån liten annan plytt. Så nu är vi utan bil igen. Men svärfar skall tilla på den så fort han kan så att vi kan köpa grejor så skall han fixa det åt oss. Tur att karln är utbildad bilmekaniker med egen verkstad. Men vi hade bil ien timma ungeför. Och vi har ju alltid moppen.

Men vilken dag. Sen på kvällen har jag åkt omkring över hela grannskapet med mopende. Det är lit efrihetskänsla. Det luktar att jag funderar på mc kort. Det vore ju snäppet bättre. Men en sak i taget. Först skall vi laga bilen.

HAr fått nyssjuka. Kan bara inte sluta nysa. Hur störigt som helst. Jag bara nyser på som om vore det meningen med mitt liv.

Vad allt konstigt skall man inte råka ut för?

När man sitter som jag gör med ett fönster precis framför mig så får man se en del lustiga saker. I morse medan jag försökte vakna slängde jag en blick ut och fick se en så kallad kändis. Alltså en av pundarna i grannskapet. Han tillhör inte riktigt vårt grannskap egentligen men han huserar inte så långt bort. Vet inte vad han gjorde här och det verkade han inte riktigt veta heller. Det ösregnade, men det hade han tänkt på för han hade ett paraply. Fast detta paraply var lite annorlunda. Det stack ut ett gäng nakna stålpinnar från dess mitt. Själva tyget som skulle bilda tak slängde i blåsen på ena sidan av paraplyet. Det såg inte ut som om mannen fick någon hjälp av det paraplyet med att hålla honom torr. Men han knatade omkring med det där sorgliga paraplyet som om inget vore fel i vår väld utan snarare vore det den bästa av världar för tillfället. Karln knallade fram och tillbaka mellan husen och drog förstrött i dörrarna. Han gick inte in någonstans utan yrade bara fram och tillbaka allt medan regnet öste ner.  Med de stackars resterna av ett paraply i näven.

Vad allt skall man inte se?

Sitter och lyssanar lite till Michael Jackson. Ni vet den där killen i Amerika som ser ut som Jim Carrey i filmen Mask och gillar småpojkar. Jag hade nästan glömt bort att karln (?) gör musik också. Och riktigt djäkla bra musik, ialla fall för en 25 år sedan. Man kan ju undra vad som hände på vägen. Men det är inget jag känner för att rota i, det gör så många andra i alla fall.

Men fantastiskt bra musik är det. Det är det.

Vart kommer allt damm ifrån? Luften borde ju vara tjock som sirap med tanke på de mängder damm som lägger sig vareviga dag på alla ytor i hemmet. Men det bara dyker upp. Som från ingenstans. man dammar och står i och fem minuter senare så är det likt förbannat dammigt igen. Och dammråttor. Hur fasen bildas dom? Är det ett gäng dammkorn som bestämmer sig för att ha fest och träffas eller vad? Samma sak med dom, ena stunden är det dammfritt sen hux flux så ligger det stora dammtussar och skräpar. Men det är väl lite detsamma som smutsen som helt från det blå bara sätter sig på fönsterrutorna. Det bara dyker upp. Hade man int esjälv sett det hade man ju inte trott på eländet. "Det bara dyker upp, från ingenstans".  Jo du, och Jonas Gardell är smyghetero. Fast det är ju så. Det bara dyker upp. Från ingenstans.

Så, slutsatsen är att det är hopplöst att samma. För det blir ju lika skitigt ändå. Lika bra att låta det ligga.

Våra krukväxter ligger risigt till här hemma. Vår lilla kattunge, Smulan behandlar dem som sin privata egendom och gör allt från att krafsa ur jorden ur krukorna till att klättra i växterna som om det vore det enda de stackars växterna är till för. I några krukor har vi lecakulor och det är just det som Smulan tar dem för. Leka-kulor. Jättekul att krafsa ut dem på golvet och sedan jaga kulorna över golvet i en rasande fart. De äldre katterna bara tittar på henne, ruskar på sina kloka huvuden och går iväg.

Oj vad trött jag blev nu när spännigen släppte. Som när luften får ur en ballong. Vore gott att lägga isg att sova, men det är väl i tidigaste laget kanske.

Men det var tusan vad trött jag blev.

Tänk ändå vad internet har förändrat livet på så kort tid. Man kan bara sätta på datorn så finn hela världen där. Man kan deklarera, kommunicera med vem eller vad man vill. Du finner den senaste musiken likså den allra äldsta bootleg. Du laddar ner program, spel, porr, vad du vill hur lätt som en slätt. Får du för dig att faktiskt betala för det du laddar ner är det enkelt och smidigt det med.

När jag var 15 gick en stor del av den lediga tiden åt till att hitta porr. Man smög i pappersinsamlingscontainrar för att försöka hitta ett hyggligt rent bmagasin med nakna damer. Nu kan man ju knappt komma undan porren på nätet. Man behöver ju knappast leta liksom. Man kan ställa och på bilen, teckan försäkringar, hitta bildelar, beställa från IKEA, Ellos, Netonnet, Martinshop eller vem fan som helst.

Säg sen int eatt det är smidigt?

Det bråkas om bh här i hemmet. Ett för mig helt surrealistiskt bråk där Hulda Hustrun är ivirg förespråkare för att äldsta dotterns bh är för liten och dottern har intagit precis motsatt åsikt. De höjer rösterna, diskussionen böljar fram och tillbaka. Jag står efter förfrågan på Hulda Hustruns sida. Man är ju inte dum, jag vet ju vem det är som har pengar av de två. Dotterns pojkvän föröker förtvivlat svara rätt, men hur han än går så vet vi ju alla att han förlorar på det. Alltså försöker han komma undan genom att påpeka att han int har en aning om hur det skall  se ut. Där skulle ju jag kunna flika in att jag nog tror att just den unge herrn är en av dem som bäst kan bedöma läget, men jag håller tyst. Man vill ju inte försvaga patriakatet mer än vad det redan är.

Vad allt skall man inte vara med om i en familj?

Min dotter fyller 13 år i morgon. Så nu börjar det väl bli dags att låsa in henne. Eller om jag kanske kan hitta nått billigt kyskhetsbälte. Hon har redan fått bröst. Stora Bröst, på min lilla dotter. Jag kan inte förstå vart de kommer ifrån. Jag har aldrig haft bröst, förutom nu när jag är fet. Jag har bett henne klä sig passande. Alltså i Burka och heltäckande kläder. Av någon märklig anledning tror hon att jag skojar. Men det skall vi nog bli två om. Hon har fått fnatt på pojkar med. POJKAR! Min lilla snuttegurka. Men som sagt. Jag har mina sätt. Jag tror jag skall börja med en rikstäckande annons där jag i skarpa ordalag varnar alla pojkar för att på något sätt närma sig min dotter. När detta gått ut  fortsätter jag med nya annonser, tvreklam och övriga media där jag ytterligare förklarar följderna av att de på något sätt försöker närma sig, kommunicera eller i övrigt kontakta henne.

Jag tror att det kan ha en viss effekt. Sen skall jag sprida ut att hon har böldpest, malaria, lepra och illaluktande flytningar.

Jag är på rätt väg. Helt klart på rätt väg.

Det är kaos på gården. De håller ju på att renovera toaletterna i alla hus på gården och nu har turen kommit till huset bredvid vårat. Väl så. Men det verkar som om de hr fått fnatt alla de där byggarna. För det står containrar, bilar, lastbilar överallt på vår gård. De har ju hunnit ungefär till hälften av husen nu så de har ju hållit på ett år eller vad det är. Men jag har aldrig sett en sån röra utanför fönstret tidigare. Är det något speciellt med det huset tro? Det stövlar omkring en massa byggare, fram och tillbaka. Som de inte hade det minsta att göra, bara promenera. Och mitt i allt så föröker vaktmästaren klippa gräset. Han åker runt containrarna med tungan i mungipan och föröker desperat klicpa det lilla gräs som skymtar mellan bilarna på gräsmattan.

Hm, jag har nog för lite att göra eftersom jag överhuvdtaget bryr mig.

Yngste sonen har torligen precis lärt sig en läxa för livet. Vå rnya katt, Smulan har ju sedan ankomsten varit en favoritkompis till de små barnen. Jag vet inte hur många gånger vi äldre, alltså alla över 10 år, har sagt till barnen att sluta bära omkring kattstackaren och om de tvunget skall bära katten så skall de bära på rätt sätt, inte i svansen typ. Det har väl varit en kamp med lit evarierande resultat. Kattstackaren har fått finna sig att bli omkringkånkad som nån sorts liten handväska när barnen tror att ingen ser dem. Det är likadant med det där med att hålla fast kattskrutten. Vi säger sluta och barnen fortsätter i smyg.

Men nu så lyckades yngste sonen verkligen reta upp vår hankatt, den store och imponerande Lancelot. För den lilla killen tog sig för att mer eller mindre kasta Smulan rakt på Lancie. Den lilla katten pep förskräckt, först över luftfärden sedan över mottagandet. För Lancelot flög upp med ett lejons mod och styrka och väste, nä, skällde, ut den lilla skrutten. En katt flög åt ena hållet och den andra katten åt det andra hållet. Kvar blev en smått chockad son som stod som förstenad. Sedan sprang han utan att yttra ett ljud in i sitt rum och gömde sig under en filt. Jag misstänker att pojken blev riktigt oroad av reatkionen på sitt "spratt". Så, nu kan vi bara hoppas att det slutligen har gått in i skallen på den lilla marodören att katter inte är leksaker som man ken behandla som vore de leksaker. Man kan ju hoppas i alla fall.